USA:s försvarsmyndighet Darpa drar nu igång utvecklingsprojekt kring drönare som följer konceptet ”slit-och-släng”. Skillnaden är dock att man inte behöver slänga vare sig drönare eller elektronik då dessa bokstavligen går upp i rök (likt bandade meddelanden i Mission impossible) efter det att drönaren utfört sitt uppdrag.

Framsteg i utvecklingen av ”försvinnande” polymerer har öppnat nya vägar drönare som luftlandsätter nyttolaster på upp till 1,4 kg och sedan löses upp.
Bild: Darpa

De nya utvecklingsprojekten bygger på innovationer som tagits fram inom det två-åriga programmet Vanishing Programmable Resources (VAPR), som utvecklat självförstörande elektroniska komponenter. Darpas nya program är döpt till Inbound, Controlled, Air-Releasable, Unrecoverable Systems, förkortat till Icarus (även inspirerat av grekisk mytologi om Ikarus som flög för nära solen) – ett program som drivs av en vision om försvinnande luftfarkoster som kan släppas iväg i svärmar från en ballong och göra exakta, kritiska leveranser innan de förångas in i tomma intet.

– Våra partners inom VAPR-programmet utvecklar en hel del strukturellt sunda transientmaterial vars egenskaper har överträffat våra förväntningar. Bland de mest iögonfallande förgängliga (efemära) material hittills har varit små polymera remsor som sublimerar direkt från fast form till gasform, och elektronikbärande glasremsor med ”högstressade” inre anatomier som lätt kan triggas att splittras upp i ultrafina partiklar efter användningen. Ett mål för VAPR-programmet är att ta fram elektronik tillverkade av material som kan triggas att försvinna om materiel lämnas kvar efter strid och förhindra att den hämtas av fienden, säger VAPR och Icarus programchef Troy Olsson.

– Med de framsteg som gjorts i VAPR blev det rimligt att tänka sig att bygga större och mer robusta strukturer med hjälp av dessa material för ett ännu bredare utbud av applikationer. Och det ledde till frågan: Vilka typer av materiel skulle vara ännu mer användbara om de försvann direkt efter vi använt dem. I diskussioner med kollegor, kunde vi identifiera en förmågelucka som vi beslutade var värt att försöka stänga.

Drönarna är inte bara tänkta att användas för militära ändamål utan också kunna leverera förnödenheter i form av mediciner med mera i otillgängliga områden som drabbats av naturkatastrofer.

Mer om utlysningen och Ikarus-programmet kan läsas på den här länken till DARPA-BAA-16-03, publicerad den 9 oktober 2015.

Av det dokumentet framgår att de luftfarkoster som ska sköta leveranserna måste kunna släppa nyttolaster på upp till 1,4 kg som landar inom ett avstånd på 10 meter från en specifik lastlandningspunkt och som har en räckvidd på mer än 150 km när de frigörs från en stationär ballong som befinner sig på 10.670 meters höjd. Vingspannet får heller inte vara mer än 3 meter. Drönaren måste också helt försvinna inom fyra timmar efter leverans av lasten under dagen eller inom 30 minuter efter gryningen (när solen befinner sig 6 grader under horisonten) vid leveranser på natten.

Filed under: Utländsk Teknik