Läs krönikan på webben
Jag läste häromdagen en stor artikel i Svenska Dagbladet om mirakelgasen som vidgar blodkärl, snabbar upp blodflödet, ökar syresättningen och kanske kan korta ner sjukdomsförloppet vid coronainfektion. Mirakelgasen är kväveoxid – den gas som klassas som gift när den kommer ut från våra avgasrör.
Jag vet att jag har skrivit om det här några gånger tidigare (bland annat 2017 och 2018), men det är alltid kul när ”riktiga” media tar upp ett intressant ämne. Fast det är klart – SvD gjorde inte någon koppling till bilar och kväveoxidutsläpp.
Både farligt och ofarligt?
Den intressanta frågan är förstås hur något som så ofta brukar klassas som farligt samtidigt kan klassas som ett fantastiskt läkemedel. Det kanske är läge att göra det hela lite tydligare.
Till att börja med måste vi veta vad vi pratar om. Det som lite slarvigt brukar kallas kväveoxider kan antingen vara kväveoxid (NO), kvävedioxid (NO2) eller dikväveoxid (N2O). De tre gaserna har väldigt olika egenskaper.
Kväveoxid (NO) är faktiskt något av en mirakelgas inom sjukvården. Den används bland annat som läkemedel mot andningssvikt, men fler användningsområden tillkommer hela tiden. Just nu är den speciellt intressant för att lindra lungproblem vid coronainfektion. För spädbarn rekommenderas en koncentration mellan 10 och 20 ppm i inandningsluften och till vuxna rekommenderas upp till 40 ppm.
Kväveoxid får de sammandragna blodkärlen i lungorna att slappna av så att blodflödet från hjärtat till lungorna ökar. Den farmaceutiska utvecklingen av det här började på 1980-talet och ledde till ett Nobelpris i fysiologi och medicin 1998. Det medicinska namnet på läkemedlet (gasen) är INOmax.
Inom hälsokostindustrin är också kväveoxid mycket populärt, men då oftast i bunden form. Ämnet sägs ha massor av positiva effekter och det finns en hel del preparat baserade på kväveoxid. Ett bra alternativ är att äta rödbetor.
40 ppm kväveoxid är en mycket hög koncentration. Ofta anges 30 ppm som giftighetsgräns, även om det förmodligen är klart överdrivet. Om vi räknar om ppm till den mer vanliga storheten µg/m³ hamnar vi på 50 000 µg/m³ som medicinsk maxdos för vuxna (40 ppm). Det är mer än tusen gånger högre än vad som normalt sett uppmäts i luften. I praktiken kommer man aldrig upp i NO-nivåer som har någon som helst negativ effekt.
Inte heller dikväveoxid (N2O) är något hälsoproblem. Gasen brukar kallas lustgas och används flitigt i sjukvården som smärtdämpande och lugnande medel. Det används också ofta som rekreationsdrog.
Kvävedioxid är inte bra
Ingen skulle däremot få för sig att ge kvävedioxid till spädbarn eller vuxna i medicinskt syfte. Kvävedioxid (NO2) är en ganska obehaglig gas i större koncentrationer och koncentrationer över 4 000 µg/m³ (2 ppm) har i experiment gett ökat andningsmotstånd efter 15 minuter.
Nu är som tur är koncentrationen i luften väldigt mycket lägre än så. I Sverige ligger halten kvävedioxid vid de många mätplatserna mellan 5 och 20 µg/m³. Det är mycket lägre än de 100 µg/m³ som brukar användas som gränsvärde och väldigt mycket lägre än de 560 µg/m³ som brukar ses som den lägsta effektnivån för ökat luftvägsmotstånd. Astmatiker tros ibland kunna få en negativ effekt redan vid 200 µg/m³.
I EEA-rapporten Air quality in Europe uppskattas att Sverige årligen har 30 fall av för tidig död på grund av kvävedioxid. Det är sannolikt en grov överdrift.
Bilarna står för en ganska liten del av de totala utsläppen av kvävedioxid i Sverige. Det handlar om två till sex procent. På hårt trafikerade gator i storstäder är bilarnas andel däremot större.
NO från bilar
Kväveoxid och kvävedioxid skapas vid förbränning, bland annat i dieselmotorer. En modern dieselbil (Euro6) släpper ut drygt 5 g (helt ofarlig) kväveoxid (NO) och mindre än 2 g kvävedioxid per kg förbrukad dieselolja. I mätningar vid hårt trafikerade platser (IVL) är också mycket riktigt halten av kväveoxid två till tre gånger högre än halten av kvävedioxid.
Ozon och kväveoxid
Efter hand omvandlas kväveoxid till kvävedioxid. Det handlar framför allt om att kväveoxiden reagerar med ozon (O3) och bildar kvävedioxid och vanligt syre.
Den här reaktionen leder till att ozonnivåerna faktiskt är lägre på platser med mycket trafik än på platser med låg trafikintensitet…