Idag har jag träningsvärk i axlar och armar. Det kan det vara värt, för nu är båten polerad, vaxad och klar för sjösättning. Masten står redan på plats. Nästa vecka åker båten i vattnet och sedan är det bara att hoppas att sommaren blir bättre än förra året.

Jag passade också p&aring ; attprovköra motorn, en gammal encylindrig dieselmotor i gjutjärn från mitten av sjuttiotalet. Den startade som vanligt på första försöket. Det fanns ingen anledning att testa elsystem och batterier, för dem rationaliserade jag bort för åratal sedan. Elsystemet ställde till mera bekymmer än vad det gjorde nytta.

Så jag vevar igång min motor för hand, håller koll på vindriktning med hjälp av vanlig icke-elektronisk vindindikator och tittar på den vanliga icke-elektroniska kompassen. När det är dags för mörkersegling (inte ofta) sätter jag ut separata lanternor med egna batterier. Det hela fungerar utmärkt.

Och varför är jag då så hopplöst gammalmodig? Helt enkelt för att en båt är en bedrövlig miljö för elektronik. Fukt, salt och långa perioder utan användning ställer till massor av problem. Fast monterade GPS-utrustningar, elektroniska kompasser, elektroniska loggar och elektroniska vindindikatorer kräver för mycket underhåll (mina ligger numera i en papplåda på vinden). Små handburna GPS-navigatorer är dramatiskt mycket billigare och går sällan sönder. Och när de går sönder är det bara att kasta och köpa nytt, man behöver inte lägga dagar på felsökning och reparationer.

Min gamla dieselmotor är förresten i sig en ganska fantastisk historia. Med sina åtta hästkrafter klarar den utan problem att driva den 2,5 ton tunga båten i anständig fart mot hård motvind. När vinden är svag krävs mindre än halv gas för att båten skall tuffa fram i åtta knop. Bränsleförbrukningen ligger då på ungefär en liter per timma (1,8 l/h vid fullt effektuttag). Vid normal drift innebär det en dryg deciliter per distansminut, alltså en tiondel av vad som är normalt för små snabbgående båtar. Men, när vinden är vettig är förstås motorn avstängd.

Prisskillnaden mellan fast monterade apparater och handburna apparater märks för övrigt inte bara i båtar. En fast monterad GPS-navigator i en bil innebär ett förvånansvärt stort pristillägg och reparationskostnaden skall vi bara inte tala om. Ungefär samma funktion går att köpa för under tusenlappen, även om man får dras med lite sladdar.

Och på tal om bärbara apparater. Äntligen börjar det komma små bärbara datorer som inte kostar en förmögenhet. ASUS Eee, en liten Linux-baserad dator för ca 400 dollar, har funnits i USA i snart ett år och ser ut att sälja bra. Skärmen är liten och batterilivslängden i kortaste laget, men datorn väger i alla fall under ett kilo.

Det intressanta är att den här datorn är gjord med "gamla" mobila Pentium-processorn. Med nya Atom-processorn bör det vara lätt att få ner energiförbrukningen ett gott stycke. Atom-processorn är visserligen i första hand tänkt för UMPC-segmentet, alltså någon form av mellanting mellan handdator och telefon, men en inte alltför vild gissning är att små, billiga och lätta laptop-datorer är ett område som kan ta fart på allvar.

Datortillverkarna har de senaste åren beslutat sig för att alla som är intresserade av små lätta datorer har gott om pengar och kräver mycket höga PC-prestanda. Lätta, kraftfulla datorer har blivit en kassako, med höga marginaler och det är hopplöst att idag hitta en liten, lätt och billig dator (de fanns faktiskt för några år sedan). Men i verkligheten är naturligtvis de flesta villiga att offra prestanda för pris, vikt och batterilivslängd. Den som kan ta fram en billig liten dator med bra batteritid och en vikt på dryga halvkilot lär också hitta kunder. Tekniskt sett är det som sagt inte särskilt svårt speciellt om man, som i fallet ASUS, nöjer sig med en sjutumsskärm.

Och en sådan liten dator kanske kan fungera bra i båten också.

Filed under: MyBlog