– Våra liv har förbättrats avsevärt tack vare laserteknik. Därför vill jag vidareutveckla den teknologin och bidra med min lilla pusselbit, säger Antonio Ancona, Högskolan Västs nye professor i automationsteknik med inriktning styrning och inspektion av tillverkningsprocesser.

Antonio Ancona delar sin arbetstid mellan Högskolan Väst och University of Bari i Italien.

Vad handlar din forskning om?

– Jag är expert på laserteknik, mitt forskningsområde är framförallt laserbaserad materialbearbetning. De senaste åren har jag främst fokuserat på laserbaserade tillverkningsprocesser som lasersvetsning, laserbaserad additiv tillverkning, borrning, fräsning och ytbehandlingar. Min uppgift är att studera och skapa förståelse för de fysiska mekanismer som är involverade i interaktionen mellan laser och material. Det krävs för att kunna utveckla nya laserprocesser eller förbättra kvaliteten och tillförlitligheten hos de processer som redan används inom industrin. Målet är att med hjälp av artificiell intelligens utveckla avancerade tillverkningsplattformar som förbrukar mindre energi och material, vilket är mer hållbart för miljön.

Varför valde du det här forskningsområdet?

– Under mina universitetsstudier i fysik fascinerades jag av optik, fotonikutrustning och framförallt lasrar. Tack vare den imponerande tekniska utvecklingen under de senaste decennierna har lasrar fått nya tillämpningar inom många områden, från miljöövervakning och medicin, till telekommunikation och materialbearbetning, och i framtiden förmodligen också för kvantberäkningar. Idag har våra liv förbättrats avsevärt tack vare laserteknik. Det är anledningen till att jag är intresserad av att vidareutveckla den här tekniken. Jag vill bidra med min ”lilla pusselbit”.

Berätta om din bakgrund!

– Jag tog min magisterexamen i fysik när jag var 23 år och ville fortsätta med forskarstudier. Jag har alltid gillat experimentell och tillämpad fysik och varit entusiastisk över tanken att forskningsresultat från laboratorier kan överföras till industrin, göra nytta i en produktionsmiljö och skapa mervärden för företag. Det är värt mycket mer för mig än 100 publikationer i prestigefyllda tidskrifter.

Hur kommer det sig att du delar din arbetstid mellan Italien och Sverige?

– Jag kände inte alls till Högskolan Väst och Trollhättan när jag 2014 fick mejl från ett rekryteringsföretag som anlitats av Högskolan Väst för att hitta kandidater till en professorstjänst i tillverkningsteknik. Jag trodde att det var ett skämt från en kollega till mig i Bari, men genomförde en Skype-intervju med Per Nylén, Lennart Malmsköld, och Anna-Karin Christiansson. Jag gillade dem direkt, och jag tror att de gillade mig också för de bad mig söka tjänsten. Det var kärlek vid första ögonkastet när jag kom till forskningsmiljön Produktionsteknik Väst – ett mycket bra exempel på hur akademi och industri borde samarbeta. Kort sagt, det jag alltid har drömt om. Och kollegorna är helt enkelt underbara. De fick mig att känna mig som hemma direkt. Sedan 2015 har jag jobbat deltid i Italien och Sverige och rest upp och ner i Europa. Men jag är alltid glad över att komma till Trollhättan.

Hur fungerar det att jobba på två universitet i olika länder?

– Jag är professor i fysik vid University of Bari och professor i automationsteknik vid Högskolan Väst. Jag bestämde mig för att separera ämnena för att undvika överlappning och konkurrens mellan forskningen i Italien och Sverige. På Högskolan Väst ägnar jag mig åt studier och utveckling av laserbearbetning (svetsning och additiv tillverkning) av makroskopiska objekt med hjälp av relativt kraftiga laserkällor och utvecklar sensorer och intelligenta system för att förbättra kvaliteten på processer. I Italien, å andra sidan, sysslar jag med lasermikrobearbetning med femtosekundlasrar – en mycket speciell typ av lasrar som gör att material kan modifieras i mikrometrisk och nanometrisk skala.

Finns det något område du vill forska mer om?

– Jag har redan fullt upp med att leda två forskargrupper inom vitt skilda ämnen. Vissa dagar kan prioriteringen vara svår, måste jag medge. Men om jag ska önska ett nytt forskningsområde, blir det något som jag, precis som alla andra italienare, brinner väldigt mycket för; det vill säga matlagning, god mat och vin. (jag är utbildad sommelier). Så hittar jag ett forskningsprojekt där jag kan kombinera min laserkompetens med mat och vin, då överväger jag nog att ge upp allt annat och bara ägna mig åt det.

Filed under: SvenskTeknik