Dvärgplaneten Ceres tillhör gruppen havsvärldar som är solsystemkroppar där stora mängder flytande vatten finns eller har funnits. Forskare inom rymdteknik på Luleå tekniska universitet leder nu en internationell grupp med 80 forskare, där målet är att kunna landa på Ceres och analysera ytmaterialet på dvärgplaneten, för att därigenom få viktig kunskap om livets uppkomst i solsystemet.

Kratern Occator på dvärgplaneten Ceres, som är den största himlakroppen i asteroidbältet. Källa: NASA/JPL-Caltech/UCLA/MPS/DLR/IDA

Intresset för den här typen av himlakroppar i vårt solsystem har ökat avsevärt eftersom de har rätt förhållanden för att det kan ha funnits, eller till och med finns liv där. Projektet att landa på Ceres som leds av Luleå tekniska universitet och heter CALICO, Ceres Autonomous Lander Into Crater Occator, kan bli verklighet. Projektet är nämligen ett av fem som gått vidare i europeiska rymdorganisationens, ESA:s urvalsprocess för kommande rymdprojekt.

– Ceres kan, i sitt inre, ha haft förutsättningarna för liv. Det finns organiskt material och ett överflöd av salter på ytan. Eftersom saltet har sitt ursprung i Ceres inre kan vi lära oss om hur kemin såg ut i de tidigare stadierna av livets uppkomst i solsystemet, säger Axel Hagermann, professor inom atmosfärsvetenskap vid Luleå tekniska universitet som tillsammans med forskarkollegan Stefan Schröder, leder det internationella forskningsprojektet.

Forskargruppens mål är att landa med en rymdfarkost på dvärgplaneten Ceres, som är den största himlakroppen i asteroidbältet, i en krater som kallas för Occator (92 km i diameter), vars saltrika avlagringar pekar på att saltlag har trängt upp på ytan. Där kommer forskarna att använda avancerade verktyg och instrument från ledande forskningsinstitut runtom Europa för att analysera ytmaterialets kemi, mineralogi, geologi och fysik. Forskarna kommer även att undersöka om det finns vätskor under ytan på Ceres.

– Framförallt är saltlösningarna väldigt intressanta, eftersom denna typ av underjordiska vätskor kan ha huserat liv.

Den 28 november var kick-off till den så kallade fas-0 studien, där ESA studerar genomförbarheten av de fem rymduppdragen som gått vidare inom det aktuella M7-uppdraget, som är en del av ESA:s vetenskapsprogram. Den slutgiltiga kandidaten för projektet kommer att antas av ESA 2029, med en möjlig uppskjutning år 2036 eller 2037. Om CALICO skulle väljas så skulle det dröja ytterligare fem till sju år innan man får data från dvärgplaneten, eftersom det tar ungefär så lång tid att ta sig till Ceres.

– Om CALICO väljs ut av ESA och uppdraget blir lyckat, skulle det leda till banbrytande grundläggande vetenskap som kanske revolutionerar vår förståelse av uppkomsten och evolutionen av solsystemet. Luleå tekniska universitet är i så fall en central del av denna upptäckt.

CALICO-konsortiet består för närvarande av mer än 80 forskare från institutioner i Europa, Japan och Nya Zeeland. Ombord på rymdfarkosten CALICO finns olika instrument för att göra geologiska, fysikaliska och kemiska undersökningar på Ceres. Teknikföretaget OHB Bremen utvecklade den konceptuella arkitekturen som är avgörande för uppdraget.

CALICO förstudien utvecklades av forskarna Axel Hagermann och Stefan Schröder, inom atmosfärsvetenskap, i samarbete med René Laufer och Harish Rao Ramavaram, forskare inom rymdtekniska system vid Luleå tekniska universitet.

Filed under: SvenskTeknik