We seek them here, we seek them there,
Politicians seek them everywhere.
Are they in heaven? — Are they in hell?
These damned, elusive employers.
Röda nejlikan

Jobb har alltid varit ett slagträ I politiska debatter – debatter som brukar intensifieras när ett val närmar sig. Det typiska är att någon grävande journalist kommer på att det finns arbetslösa och undrar vad politikerna tänker göra åt det. Det typiska är att politikerna skall visa sin slagkraftighet och vidtar åtgärder. Eftersom tiden är knapp, liksom tålamod och resurser, tar man fram en patentmedicin.

Plötsligt skall alla arbetslösa bli egenföretagare, för det ger ett sken av dynamik och framåtanda. Över en natt uppstår massor av restauranger eller frisörsalonger. Hantverkare kör i egna bilar och konkurrerar om jobb. Efter ett tag har frisörerna klipp allt hår som fanns i staden och tre restauranger slåss om en enda kund. Hantverkare kommer på att det inte är så lätt heller.
Det som hänt är att man har gett upp produktionen och ersatt den med service. Skillnaden är dock den att om jag skapar en produkt och exporterar den, då får jag nettoinkomst som kommer till vårt land. När jag sedan spenderar pengarna då får nästa ring av företagare inkomst osv.

Om jag klipper håret på Dig, min käre läsare, då får jag en stor sedel för besväret. Men sedan klipper Du mitt hår och sedeln åter igen byter plats. Nettovinsten blir noll. En produkt kan faktiskt ses som en tjänst. Men vitsen med produkten är att den skall tillverkas snabbt och säljas till många, varefter nettot ger välstånd.
Serieproduktion kräver dock mycket mer kunskaper från olika discipliner än enkel städning, matlagning eller hårklippning – även om man hypar till det med en gyllene sax eller guldslev och gör en reality show av det.

No pain – no gain och inga gratisluncher, gamla sanningar som ännu gäller. Vill man ha välstånd, får man jobba för det – på ett organiserat och disciplinerat sätt. Med andra ord – vi får börja i skolan.

Till att börja med måste man ta itu med vissa tabubelagda områden. Enligt uppgifter i pressen är Sverige världsbäst på sena ankomster och skolk. Ett stort antal elever kan inte skriva en uppsats eller CV. Väldigt många kan inte ställa sig framför andra och säga något. Om man ber dem att studera grundämnen, så är detta onödigt eftersom t ex träningen är viktigare. Alla elever vet allt om tungmetaller – och visar gärna även sina andra piercingar som bevis för det. Hur detta rimmar med vetenskaplighet är bortom min horisont. Många föräldrar vill ha en månads ledigt från skolan för en resa för ”Ni gör ändå inget då”.

Därför är jag inte förvånad att tågen anländer försenade om alls. Eller att priset på en tågbiljett är så högt att det lönar sig bättre att ta bilen. När man frågar om ingredienserna i en färgburk kan inte ens huvudagenten svara på frågan ifall färgen brinner eller inte. Det tog ett par månader innan färgen till pannrummet kunde väljas.

Sedan finns det myten om de höga svenska lönerna. En av mina f.d. elever har tjänat 50 procent mer (än en lärare med akademisk examen) på ett vanligt jobb i Norge (som tarvar gymnasiekompetens). Norrmännen klarar av att ha höga löner och blomstra. Se bara på halvledarföretaget Atmel. Men de har inte så pjåkiga löner i Frankrike och Italien heller. Samma sak i ett flertal andra länder som Tyskland eller Storbritannien. Så lönerna kan inte vara huvudorsaken till kräftgången i välståndet.

Det måste tas fram en modell, en doktrin, för företagstillväxt som kan komplettera det befintliga tillvägagångssättet, eftersom det vi har uppenbarligen inte räcker till.
Denna modell bör omfatta vetenskapliga ämnen med lång livslängd, som t ex matte fysik och kemi. Blanda in företagsamhet och ekonomi med svenska och engelska. Glöm inte organisationsteknik. Krydda med inspirationsområden, dvs områden som kan ha stor potential för framtiden. Lär ut samarbete och fokusera på hur man bäst tar vara på andras kompetens.

Men vad kan Du göra som en enskild teknisk kompetent person som känner samhällsansvar?

Berätta om teknik. Nobba inte praktikanter och ha tålamod. Låt dem testa saker. Avsluta med att ta upp saker som fortfarande väntar på sin lösning: tryckluftsbilen, diamanttransistorn, den trinära dator, batterier som varar i åratal, holografi, supraledare, sensorer, antenner…

Hoppas att Du blir stenen som startar lavinen…

En ny generation ungdomar vill gärna pröva sina vingar. Vi som har varit här ett tag kan åtminstone peka på en riktning – om vi inte orkar ge dem en puff. Flyga vill de gärna göra själva. Detta syntes mycket tydligt på Hackathlonen i Malmö och 3D-tävlingen i Helsingborg.

P.S. Digitalmaffian efterlyser superkondensatorer…
Kan Du tänka Dig att donera en superkondensator, skicka den/dem till:

Lindholmens Gymnasium
Jerzy Muszynski
Diagonalen 6
41756 Göteborg

Filed under: SvenskTeknik