En passiv radar har ingen egen sändare. I stället utnyttjar man andra sändare, som exempelvis mobilnätens basstationer. Mottagaren samlar in reflekterade signaler från dessa och beräknar var det reflekterande föremålet befinner sig.

Principen är inte ny. Idéen diskuterades redan på 50-talet och ämnet kom upp i ett antal konferenser i USA på 60 talet. En milstolpe var när Raytheon Company år 1970 höll en teknisk ”workshop” då projektet ”May Bell” presenterades. Särskilt intressant var delprojektet Aquarius som tog sikte på att testa möjligheten att upptäcka missiler som sköts upp från U-båtar och lågflygande flygplan.
Att det amerikanska försvaret sedan länge intresserat sig för passiva radarsystem manifesterades under konferensen Passive and covert radar som 2003 hölls på Washingtonuniversitetet i Seattle.

Den italienska radartillverkaren SELEX System Integration experimenterar med passiva radarsystem. I dessa ingår de instrument från National Instruments jämte programvaran LabView.

Då diskuterade man att använda FM-radio- och TV-sändare som signalkällor. Idag är basstationerna för mobiltelefoni högintressanta, med tanke på att de ligger tätt, använder digital modulering och sänder på högre frekvenser.
Ett passivt radarsystem har alltså ingen egen radiosändare. Däremot innehåller ett antal mottagare.  Helt klart ser militära användare flera fördelar med den principen: Målen kan följas kontinuerligt och det finns inte några sändare som kan avslöja radarsystemet.  Inte heller kräver systemet någon licens, eftersom det inte sänder ut signaler. Dessutom kan ett passivt radarsystem detektera mål över ett mycket stort område, med en radie som kan mätas i hundra- eller tusentals kilometer.

Nya möjligheter
National Instruments berättade på sitt konvent NiWeek om hur deras RF-moduler i PXI-format kunde användas i passiva radarsystem.
– Principen är känd sedan årtionden, men är nu möjlig att implementera tack vare den beräkningskapacitet som är möjliga  i dagens instrument och med hjälp av programvara för systemkonstruktion, sade Eric Starkloff, vice president & corporate marketing på National Instruments.
I framkanten ligger det italienska företaget SELEX System Integration.  Dr Riccardo Mancinelli beskrev företagets passiva radiosystem som bland annat bygger på LabView och i grunden en rekonfigurerbar hårdvara där en digitaliserare PXIe 5622 och en FlexRIO FPGA-modul ingår.

Signalbehandling
Signaler från det reflekterade föremålet tas emot av flera mottagare och läget räknas ut genom triangulering. Tack vare kontinuerlig uppdatering går det att räkna fram hur flygplanet rör sig, med vilken hastighet och om det accelererar eller retarderar.  Om den mottagna frekvensen jämförs med den utsända frekvensen går det att avgöra föremålets hastighet genom dopplereffekten.
Gunnar Lilliesköld

Filed under: Mikrovag