Drygt hundratalet deltagare samlades i Borgholm för att visa vad sändaramatörer kan göra. Särskilt radiosamband under kris och vilka nya möjligheter som digitaltekniken ger lyftes fram. På bilden ser vi Ilko Corkovic, ordförande i Borgholms kommun,  Jens Zander, SM0HEV, ordförande i Sveriges sändaramatörer, SSA, och Peter Lindquist, SM5GXQ, ordförande i Ölands radioamatörer

Jens Zander inledde SSAs årsmöte med att ta upp nyrekryteringen av sändaramatörer. Den har i år ökat tack vare att man har infört digitala certifikatprov. Metodiken har tidigare använts inom KTH. Digitala prov ger högre tillförlitlighet och deltagarna får omedelbart se sitt resultat. Rättningen sker automatiskt och kansliet får resultat online. En låda innehållande en surfplatta och trådlös router kan skickas till den plats där provet genomförs.

Jens Zander, SM0HEV

Under förra året genomfördes 149 prov, varav 18 på engelska. 119 godkändes. Det motsvarar 83 procent, att jämföra med 68 procent året före.

Instegscertifikat
För att få upp intresset vid tidig ålder arbetar man nu med att få fram ett instegscertifikat. De preliminära certifikatsvillkoren omfattar frekvensbanden 7, 14, 21, 28, 50 och 144 MHz med max 28 W PEP upp till och med 28 MHz och ERP på 50 och 144 MHz. Anropssignalerna är ur SH-serien (t ex SH0xxx) och är enbart nationella. Ett beslut väntas komma under december månad.

En annan fråga rör fjärrmanövrering av amatörradiosändare. Att en svensk sändaramatör fjärrmanövrerar sin egen sändare i Sverige utgör inget problem. Det blir allt vanligare i takt med att störningar ökar i urbana miljöer. Den som har möjlighet lägger i stället sin station på störningsfri plats, t ex vid en fritidshus.

En utlandsboende person är inte självklart ett svenskt rättssubjekt och kan kanske inte enkel nås om det blir ett störningsproblem. Samma problem finns då en radioamatör, eller en radioklubb, upplåter sin sändare till annan person, inom och utom landet. Frågorna diskuteras med PTS.

Sprektrumfrågor
Diskussionerna runt två frekvensområden är akut: 70 MHz och 2,4 GHz.

På 70 MHz har experimenttillstånd meddelats, men på ”fel kanaler” och på 2,4 GHz tillåts idag bara 0,1 W uteffekt.

För att amatörer i olika länder skall kunna kommunicera föreslår SSA att PTS delar ut tillfälliga frekvenser i segmentet 70,125 – 70,225 MHz med 25 W PEP.

För 2,4 GHz önskar SSA en generell lösning med 150 W PEP tillåten effekt inom 2400 – 2401 MHz. Finland tillåter 150 W, Norge 100 W och Tyskland 75 W. I Storbritannien tillåts hela 400 W!

Internationellt samarbete
Fler än 160 länder deltar i organisationen International Amateur Radio Union.  Världen är indelad i tre regioner. Mats Espling, SM6EAN, som är sekreterare inom Region 1 berättade om arbetet inom denna organisation.

IARU deltar intensivt i reglerande forum, sådana som ITU, CEPT, ATU, RCC, ASMG, APT, CITEL och CISPR.

Särskilt samarbetet med ITU är viktigt med tanke på deras våglängdskonferenser. IARU ger förslag till ITU via sina nationella administratörer. Några framgångar för IARU är:

• 21 MHz-bandet öppnas internationellt.
• Amatörsatellittjänster skapas år 1971
• Banden 10, 18 och 24 MHz öppnades internationellt 1979. Samma år öppnades ytterligare band. 1,8 MHz-bandet förbättrades.
• 7 MHz-bandet utökades.
• 136 kHz-bandet kom till globalt 2007.
• 472 kHz-bandet öppnades globalt 2012.
• Ett litet band kring 5 MHz öppnades 2015.
• Under 2019 strävade man efter att få ett internationellt band kring 50 MHz.
• Under WARC 2023 slöts ett avtal som innebär samexistens mellan 23 cm-bandet och navigationsservice (RNSS). Maximal uteffekt från sändaren är begränsad till 17 dBW (50 W) för 1296 – 1298, till 22 dBW (158 W) för 1298 – 1300 MHz, men för smalbands månstudskommunikation måste antennen vara riktad minst 15° ovanför horisontalplanet. För lägre frekvenser, ned till 1240 MHz räknas i stället e.i.r.p. dvs ekvivalent isotropisk utstrålad effekt, eller förenklat: sändareffekten gånger antennförstärkningen. IARU har arbetat med frågan om amatörradiotrafik skall tillåtas på 23 cm-bandet sedan 2019. Det som har satt käppar i hjulet har varit risk för att amatörradiotrafik skulle störa signalerna från navigationssatelliter (RNSS, såsom GPS, GLONASS, IRNSS, BeiDou och Gallileo.

Rasberry Pi
Digitaltekniken kommer in mer och mer i radiotekniken. SDR-mottagare (software defined radio) ersätter superheterodyner. Ofta används en PC med programvara tillsammans med SDR-mottagaren. Men mindre datorer är nu tillräckligt kraftfulla. Tilman Thulesius, SM0JZT, lyfte i sitt föredrag fram den lilla kretskortsdatorn Rasberry Pi, som nu är inne på sin femte generation. Den första kom 2012. Den senaste är mindre och betydligt kraftfullare, med 32 eller 64 bitars bredd och fyra kärnor som klockas med 2,4 GHz.

– Med Rasberry Pi bygger man en mycket kompetent UNIX/LINUX-dator för en billig peng, hävdar Tilman, SM0JZT.

Nyligen kom RadioBerry, som är ett instickskort till Rasberry Pi 4. Kortet bygger på en krets från Analog Devices som innehåller såväl A/D-omvandlare för mottagaren som D/A-omvandlare för sändaren. Båda har 12 bit upplösning.

Sändarutgången ger bara 10 mW ut. Men det kan förbättras med ett effektsteg (PA). Tilman föreslår en byggsats av ett 10 W slutsteg från QRP labs för 26 dollar.

För en komplett transceiver för kortvåg behövs också programvara, t ex Thetis, filter och anpassningskretsar mot antenn samt display.

Tilman beskrev i sitt företag även hur man kan koppla flera SDR-mottagare via USB mot en Rasberry Pi-dator för fjärravlyssning av fler band, med hjälp av programvaran OpenWebRX+.

I ett annat liknande projekt används SDR-mottagare av fabrikat Kiwi. Programvaran kan användas på Windows, Mac eller Linux.

Prickar och bakvända fyrar
Sedan länge har det funnits radiofyrar på olika amatörband. Vid mottagning från dessa har man kunnat avgöra rådande konditioner. Björn Ekelund, SM7IUN, talade om det motsatta: bakvända fyrar som i stället för att sända ut en signal fungerar som mottagare. Genom att sända till dessa har man möjlighet att i stället få en bild av hur vågutbredningen ser ut från den egna positionen.

Idén kom från Alex Shovkoplyas, VE3NEA, tidigare UR5EMI. Efter sju års funderande gjorde han en programvara som läste av telegrafisignaler (CW, continous wave), en ”skimmer”.

Tre idéer slogs samman 2008: En skimmer från Alex VE3NA, en programvara som tog in information från omvända fyrar utvecklad av Felipe PY1NB och en mjukvaruradio konstruerad av Phil N8V8. Tillsammans lade det grunden för nätet av omvända fyrar.  Över 200 ”skimmers finns i världen. De lyssnar dygnet runt med global täckning. Men flest skimmers finns i Europa och Nordamerika.

Dessa ”skimmers” är kopplade till kluster som samlar in och sorterar information. I slutänden får den amatör som sänt ut sin signal på ett frekvensband en indikation på var i världen hans signaler gick fram.

En ”skimmerstation” har en bredbandig antenn som placeras i störfri miljö (eller är immun mot lokala störkällor). Den behöver inte vara särskilt effektiv. Signal/brusförhållande är viktigare än signalstyrka!

Som mottagaren används en bredbandig SDR med kvadraturutgång (IQ, i fas respektive i kvadratur) samplad med 48, 96 eller 192 kHz. Radiodata sänds sedan via Ethernet i QS1R- eller HPSDR-format. Som ett exempel visade Björn Ekelund ett kretskort från Red Pitaya med fyra antenningångar.

Skimmernodens programvaror hanterar telegrafi (CW), radioteletype (RTTY) eller olika JT-moder, t ex FT8, FT4, JT65 etc.

Därtill behövs det en ”aggregator” som kurerar och samlar in spottar från skimmermottagaren innan den rapporterar till det omvända fyrnätet.

Tjänsten ”reverse beacon network” är en webbtjänst. Den innehåller en rik uppsättning av analysverktyg.

Radioamatörer som samhällsstöd
Frågan har drivits av Thomas Svensson, SM7MWA, och Enar Nilsson, SM7MQE tillsammans med beredskapsdirektör Erik Richardsen, Länsstyrelsen i Kalmar, och beredskapssamordnare Camilla Thure, Mörbylånga kommun, samt säkerhetssamordnare Magnus Areskog, Borgholms kommun.

Länsstyrelsen skall som högsta civila totalförsvarsmyndighet verka för att största möjliga försvarseffekt uppnås, vid höjd beredskap, genom att samordna det civila (Civo) och militära försvaret.

Ölands radioamatörer har på uppdrag av Mörbylånga och Borgholms kommuner fått i uppdrag att upprätta ett krissamband i den händelse att ordinarie trafikvägar inte kan användas.  Kommunerna bidrar därför ekonomiskt till driften av Ölands radioamatörers repeaternät. Som konsekvens av detta måste SK7RNs repeatrar fungera även vid avbrott på elkraft eller internet.

SK7RNs tre repeatrar är från hösten 2019 alltid sammankopplade via 432 MHz och via internet mot Algutsrums repeater.

Internetuppkopplingen kallas SvxLink. 15 identiska lådor finns med en standardiserad radiostation, Ericsson C-700, antenn och kraft.

SvxLink är framtaget för att kunna utnyttja befintliga FM-repeatrar och utvecklades av Tobias, SM0SVF. Det är en mjukvarubaserad repeaterlogik för analog FM.

SvxLink har funnits sedan 2003. Idag är drygt 80 noder anslutna till nätet, från Skåne till Kiruna. Nätet drivs av SM0SVX och Gunnar, SM3SGP. Användarna kan ha en vanlig radio för 144 eller 432 MHz.

Frivilligorganisationen AMPRnet
Sändaramatörer har sedan radions barndom varit först att rapportera om katastrofer och kriser genom radiotelefoni. Amatörradioverksamheten gav upphov till FRO, Frivilliga radioorganissationen och AMPRnet växte fram på 70-talet då en del av adressrymden tilldelades radioamatörer.

År 2016 bildades föreningen AMPRnet och medlemmarna kunde länka sina lokala nät till autonoma regionala intranet som var anslutna till Sunet över hela landet. AMPRnet kan därför ses som ett accessnät till Sunet.

IPv4 och IPv6 och associerade routingprotokoll är huvudspåret. För att underlätta andra tjänster finns det gateways mot t ex APRS, Winlink epost, WSPR etc.

Projektgruppen för SSA 2024 i Borgholm bestod av Enar Nilsson SM7MQE, Peter Lindquist SM5GXQ, Jörgen Mårtensson SA7JMA, Göran Uvner SM0DMY, Bengt Borg SA0BBO, Åke Johansson SM7NJD, Rolf Törehed, SM7OHE, Björn Haraldsson SM7PHS och Gun-Britt Sjöstedt SA7GBS.

Mer information, foto, presentationer finns på SK7RNs hemsida:

https://sk7rn,se/ssa2024

Filed under: Specialartiklar