Kan vi lita på reklamen?
Njae, bantningskurer och smetar för skönhetens förhöjande gör man nog klokt att inte ta alltför bokstavligt. Men eftersom jag redan är en man med trivselvikt och ännu inte skrämt några hästar i sken så brukar jag inte fördjupa mig i just de annonserna. Däremot läser jag ganska mycket tekniska tidningar och där är det väl inget problem? I allmänhet inte, men man får se upp…
Ibland blir det väldigt fel
Eftersom jag gärna rör mig i periferin så börjar vi där. Nätspänningen blir ju ofta beskylld för att vara boven när det inte blir riktigt som det var tänkt. Här är en sammanställning som dök upp för några år sedan:
Bilden får tala för sig själv. Men att normal nätspänning har toppvärdet 230 V är det svårt att acceptera. Att det dessutom anges i effektivvärde gör inte saken bättre. ”Out Age”? Är det gammal ström? Eller menas möjligen Outage, dvs avbrott? I så fall bör man titta lite närmre på definitionen av avbrott. En kvarts period är inte ett avbrott. Distorsionen visas som en kurvform som knappast är möjlig i ett elnät och bär alla tecken att vara handritad, med likströmskomponent och egendomliga diskontinuiteter. Det gäller också ”Notches” där artisten till och med lyckats med konststycket att få tiden att gå baklänges så att spänningen har dubbla värden i det avsnitt som ser ut att vara angrepp av bladmyra på sinusen. En ovanligt komplett samling missuppfattningar, några har jag inte kommenterat, men man måste ändå ge tecknaren en eloge; det är faktiskt en sinuskurva som visas och inte en serie halvcirklar. Vilket inte är ovanligt.
Även det enklaste och mest grundläggande kan bli fel
Det stora och trendsättande mätinstrumentföretaget vill hjälpa oss att förstå detta med Bodediagram. Så här:
I verkligheten ser Bodediagrammet ut som ovan. Visserligen så som LT Spice visar verkligheten men det är närmre verkligheten än man normalt kommer (ber om tillgift för de klena kurvorna – men precision kräver tunna linjer). Det kan ju tyckas konstigt att en simulering ger en bättre bild av verkligheten än verkligheten själv. Men så är det med Spice. Har man rätt invärden så är resultatet alltid ”rätt”.
Och, framför allt, är den mycket verkligare än den fullständigt missvisande bilden i den ”pedagogiska” presentationen från mätsystemtillverkaren där både amplitudkurvan och, framför allt, faskurvan är alldeles uppåt väggarna fel..
Illustratörer med noll koll och redaktörer som inte kollar
Att mäta ström med strömtång är en tämligen okomplicerad procedur. Tills följande dyker upp i en artikel i den ansedda facktidningen:
No comments. Men dags för läsarna att gripa in: Vad är det man mäter? Kan det vara ledarens diameter?
Förvirring och misstro är vad sådana ”pedagogiska” missfoster sprider. Och dagens konstruktörer har en olycklig tendens att tro mera på det stora instrumentföretagets eländiga presentationer än på sin egen förmåga. Det är tråkigt. Och ganska ofta förödande för resultatet.
Själv är värsta dräng – man måste tänka ett par gånger innan man förförs
Ett fall där jag själv föll i reklamens förrädiska fälla var när jag fascinerades av ett av de nya programmerbara kombinerade analoga och Cortex 4 systemen på ett chip. Där fanns också BLE och i presentationen visades hur enkelt man kunde bygga ett ganska komplext system på en eftermiddag. Det där med eftermiddagen trodde jag kanske inte på till 100% men på en månad eller två borde det gå att få en hyfsat bra funktion.
Hur det gick? Det blev ett ”case” där den indiska supporten först menade att vi eldat upp fyra system på raken genom att använda en mekanisk switch aka strömbrytare för att slå till matningen. Jag påpekade att induktansen i tilledningarna var knappt 1 mikrohenry och om det kunde knäcka en skyddad matningsingång så borde man nog tänka om. Caset är nu mer än fem månade gammalt och totalt har vi förlorat drygt ett år. Det är betydligt mer än de två månader, för att inte tala om den där eftermiddagen, som jag hoppats på. Dessutom blandade vi in en konsult – vilket knappast hjälpte. Varken tidsmässigt eller ekonomiskt.
Caset pågår fortfarande men jag har nu bytt till annat system där det mesta verkar fungera. Och där reklamen är betydligt mer återhållsam. Det ska jag gärna berätta mer om senare. MIT har bidragit till snabb utveckling med Blockly. Många rynkar på näsan åt detta ”amatörsystem” – men där rynkar man fel. Mycket fel.
Slutsats
Reklam är i grunden bra. Men man ska nog förhålla sig liite avvaktande i en del fall. Och om det känns fel så är det tyvärr ganska ofta fel.
Ha det bra i verkligheten – var den nu är. Kommentarer läser jag gärna.
Glöm inte att ta en extra titt på strömmätningen – vad är det man mäter? I verkligheten.
Gunnar Englund, GKE Elektronik AB
Filed under: SvenskTeknik
Det är radien man mäter! Instrumentet bygger nämligen på halveringsmetoden.
Ställs man inför faktum och ska, utan några som helst kunskaper, mäta med en strömprobe för första gången i sitt liv kan jag nog tro att det känns naturligt att göra som bilden visar. Men vi som använder strömprober vid dygnets alla timmar vet förstås hur det ska vara. Det finns för övrigt knappast något som är så avslöjade för dåliga EMC-egenskaper som att kroka på just en strömprobe på kablarna och se vad som läcker ut. Alla som har lite grundläggande kunskap inom radioområdet vet att en högfrekvent ström som leds ut på en ledning kommer att lämna denna ledning, ledningen har tröttnat på att bara vara en simpel ledning och fått en ny spännande skepnad i form av en antenn. Därav mitt intresse för strömprober.
Kanske dags att göra en liten genomgång av olika sätt att mäta ström? Det finns ju en hel del varianter. Från shuntar, lågfrekvenstänger till HF-tänger (en Fischer som klarar 250 MHz har jag ärvt från Bofors), flux gates, rogowski som antingen inte klarar mer än audiofrekvenser till såna som inte klarar korta stigtider utan overshoot på hundratals procent. Halvledarhall och GMR. Kanske ytterligare någon variant.
Något jag glömt?