Ja, för den enskilde studenten är högre utbildning alltid bra och det är bra för samhället också, säger förre universitetskanslern Lars Haikola vid ett tal på Högskolan i Gävle.

Den svenska högskolan har växt mycket i modern tid och nu kommer en reaktion. Finns det verkligen behov på en arbetsmarknad av så många högskoleutbildade?
– Då är det viktigt att vi håller fast vid att högskoleutbildning skall vara en bred grundläggande utbildning och inte faller undan för att utbilda för kortsiktiga arbetsmarknadskrav, säger Lars Haikola. Högskoleutbildning ska ge en kunskapsbas som man kan bygga vidare på själv och som håller hela livet.
Samtidigt vill han erkänna behovet av och vikten av yrkesutbildningar. För högskolans ursprungliga uppgift, det var yrkesutbildning och yrkesutbildningen har alltid varit ett oerhört viktigt motiv för högskolan.
– Tumma inte på värdet av yrkesutbildning men gör den lite bredare så att den håller över hela livet. Jag vill ha både och – och ingen är finare än den andra.
Kursmodulen framhåller Lars som unikt svensk, de allra flesta länder organiserar utbildningen i form av program.
– Sättet att i Sverige organisera med kurser ger bildningen och folkbildningen en helt annan status och inte minst möjlighet.
Ett specifikt svenskt problem har att göra med att svensk arbetsmarknad är så oreglerad. Vi har väldigt få certifierade yrken och en tydlig uppdelning mellan generell utbildning och yrkesutbildning som inget annat land har. Vi har 50 yrkesexamina och en massa generella utbildningar.
– Den största svagheten är att vi lurar oss själva att tro att har man en yrkesutbildning så passar man rakt in i arbetsmarknaden. Det gör man ju inte och det visar siffrorna om yrkesspridning. Då flödar människor emellan olika yrken i Sverige på ett sätt som man inte gör i övriga Europa.
T ex arbetar 35 procent med apotekarutbildning inom branschen, för jurist- och civilingenjörsutbildningar är det 25 procent och för de med humanistutbildning endast 9 procent. Detta förstärker svårigheterna att enkelt koppla utbildning till arbetsmarknad och gör att det blir svårt att dimensionera högskolan.
– Det är svårt för Högskolan i Gävle att t ex säga att nu ska vi flytta utbildningsplatser från Lantmäteriutbildningen till lärarutbildningen för att nu säger Kommunförbundet att det behövs fler geografilärare.
Det tar tre till fem år att utbilda människor oftast och det hinner hända mycket på den tiden.
– Verkligheten förändras så mycket under 5-10 år att det är nästan omöjligt att nyttja prognosinstrumenten för att dimensionera högre utbildning.
Det finns emellertid två områden där det är uppenbara brister, det gäller lärarutbildningen och vårdutbildningarna. Där är det brister och kommer att vara brister under lång tid framöver.
– Och då fungerar systemet och det gör inget med den långa startsträckan.
De stora problemområdena vård och lärare löser man dock inte primärt med att högskolorna tillsätter mer utbildningsplatser, åtgärder som arbetsgivarföreträdare brukar föreslå.
– Det kan man ju alltid säga, men det hjälper ju inte om studenterna inte vill läsa de utbildningarna. Här är det arbetsmarknaden själv som måste göra sig mera attraktiv.
Högre utbildning växer över hela världen, det är samma trend över hela världen, men genomgående sticker Sverige ut på lite fler områden än vad vi tror
– Vi tror nog i Sverige att vi löper i mainstream, men vi har faktiskt några drag som är väldigt svenska…
– Och det går inte att säga att man lyckas eller misslyckas utifrån enbart arbetsmarknadsbehov, eftersom det finns ett bredare mål om bildning utöver arbetsmarknadsmålet. Högre utbildning är svårmätbart och för den enskilde studenten är det alltid bra.

Filed under: SvenskTeknik