Framgångssagan för ARM är imponerande, men de är inte kända för att skänka bort sina saker. Därför var det intressant att tidigare idag lyssna på argumenten för att göra Cortex M1 och M3 fritt tillgängliga på FPGA-kretsar från Xilinx. Ingen startavgift, inga licensavgifter och full integration i verktygen från Xilinx.

Phil Burr från ARM

Det här med ”mjuka” processorkärnor i FPGA-konstruktioner är förstås inget nytt. Inte heller möjligheten att integrera mjuka ARM-kärnor i FPGAer eller att lägga in gratis processorkärnor.

Hittills har kombinationen av ARM och gratis varit betydligt svårare. Sedan en tid går det att integrera ARM Cortex M0-kärnor utan startkostnad, men bara så länge volymerna håller sig under 1000 enheter. Därefter måste man öppna plånboken.

Men dagens besked innebär att ARM låter konstruktörer integrera hur många Cortex M1- eller M3-kärnor som helst i sina FPGA-konstruktioner. Ännu så länge gäller det bara FPGA-komponenter från Xilinx, men erbjudandet lär nog utvidgas längre fram. Cortex M1 är förresten en Xilinx-optimerad version av Cortex M0.

Enkelt upplägg
Upplägget är mycket enkelt. Den som vill integrera en Cortex M1- eller M3-kärna går in på ARMs hemsida och uppger sitt namn och inte så mycket mer. Han/hon får då tillgång till den Xilinx-kompatibla modellen, som sedan kan integreras i Xilinx Vivado-system. Programmen till processorkärnorna kan utvecklas med ARM Keil-verktygen eller i IARs verktygsuppsättning.

Och varför tar då ARM det här steget?

Det officiella svaret är förstås att det är bra för kunderna och att det förenklar insteget till ARM-arkitekturen. Men det är väl ingen tvekan om att ARM känner konkurrensen från den öppna RISC V-arkitekturen och vill mota Olle i grind. ARM har mycket att vinna på att inte i onödan släppa in konkurrerande arkitekturer. Speciellt inte sådana som på sikt kan innebära ett hot också på mellan- och högprestandasegmenten.

Bra för Xilinx
För Xilinx är förstås överenskommelsen alldeles utmärkt. En del användare kanske byter den fria RISC-kärnan MicroBlaze (från Xilinx) mot Core M1, men det är inget problem. Då är det betydligt viktigare att användarna kan få en gemensam processorarkitektur i alla produkter från Spartan upp till Zynq och de nya ACAP-arkitekturerna. Även i de komponenter som innehåller hårda ARM-processorer kan det vara praktiskt att lägga in några Core M1-kärnor för att hantera lågnivåfunktioner och realtidsuppgifter.

Hur snabb blir då en ”mjuk” Cortex M1?

Det beror förstås på implementeringen, men det går att nå klockfrekvenser uppåt 100 MHz. Med dagens FPGAer är heller inte utrymmesbehovet särskilt kritiskt. En Cortex M1-kärna är visserligen större än den kompakta MicroBlaze, men inte extremt mycket större. Och uppenbarligen finns det ett stort intresse av att använda ARM-arkitekturen.

– Cortex M-kärnor finns redan i 35 miljarder producerade komponenter, sade Phil Burr från ARM på pressmötet i morse här i San Jose.

Filed under: Utländsk Teknik