Små, runda, kalla moln i rymden har de rätta egenskaperna för att bilda planeter utan solsystem. Nya mätningar, gjorda bland annat med Chalmers teleskop, pekar på att inte alla fritt flytande planeter kastas ut ur planetsystem. De kan också födas fria.

Enligt tidigare forskning kan det finnas så många som 200 miljarder fria planeter i vår galax, Vintergatan. Hittills har man trott att sådana fritt flytande planeter, som inte kretsar kring någon stjärna, måste ha kastats ut ur befintliga planetsystem.

Små, runda mörka moln i Rosettnebulosan har de rätta egenskaperna för att kunna bilda fritt flytande planeter. Bild: Canada-France-Hawaii Telescope/ 2003 och ESO/M. Mäkelä

Men nya mätningar av små mörka moln i rymden tyder på att fritt flytande planeter kan bildas alldeles själva.
Ett svenskt-finskt forskarteam riktade flera teleskop mot Rosettnebulosan, ett vidsträckt töcken av gas, stoft och damm som ligger omkring 4600 ljusår från jorden i stjärnbilden Enhörningen. De mätte upp radiovågor från molnen med hjälp av 20-metersteleskopet i Onsala och med teleskopet Apex i Chile, samt infrarött ljus med teleskopet NTT vid La Silla-observatoriet i Chile.

Gösta Gahm, astronom vid Stockholms universitet, ledde arbetet.
– Rosettnebulosan hyser fler än hundra sådana små moln – vi kallar dem globuletter. De är mycket små, motsvarande högst 50 gånger avståndet mellan solen och planeten Neptunus. Tidigare uppskattade vi att de allra flesta har massa som motsvarar planeter, det vill säga mindre än 13 gånger Jupiters massa. Men nu har vi säkrare bestämt massa och täthet för ett stort antal moln, och dessutom med stor precision deras hastighet jämfört med omgivningen.

– Vi fann att globuletterna är mycket täta och kompakta, och att många har mycket täta inre kärnor, säger Carina Persson, astronom vid Chalmers. Det tyder på att många kan kollapsa under sin egen tyngd och bilda fria planeter. De största kan bli så kallade bruna dvärgar.
Bruna dvärgar är himlakroppar som är mitt emellan planeter och stjärnor i storlek.

Undersökningen visar att molnen rör sig fort ut genom Rosettnebulosan med hastigheter på 80 000 kilometer i timmen.

– Vi tror att de här små, runda molnen har knoppats av från avlånga, dammiga gasmoln som skulpteras av den intensiva strålningen från unga stjärnor, säger Minja Mäkelä, astronom vid Helsingfors universitet. De har accelererats i riktning ut från nebulosans centrum på grund av trycket från strålning från heta stjärnor i nebulosans mitt.

De små molnen håller på att kastas ut ur Rosettnebulosan, tror teamet. Under Vintergatans historia har åtskilliga miljoner nebulosor som Rosettnebulosan blommat upp och vissnat bort. I alla dessa nebulosor skapas åtskilliga globuletter.

– Om de små runda molnen bildar planeter och bruna dvärgar, skjuts de ut liksom kulor in i Vintergatans djup. De är så många att de kan utgöra en väsentlig källa till de fritt flytande planeter som upptäckts på senare år, säger Gösta Gahm.

Filed under: Nordisk Teknik