Hur kommer framtidens fabriker att se ut? Ett nytt labb vid Luleå tekniska universitet ska förhoppningsvis vara med och forma den utvecklingen.

Valeriy Vyatkin, professor i kommunikations- och beräkningssystem

– Tillverkningsindustrin måste bli smartare, mer energieffektiv och billigare, säger Valeriy Vyatkin, professor i kommunikations- och beräkningssystem.
Under de senaste decennierna har stora delar av den europeiska tillverkningsindustrin flyttats till länder utanför EU. Valeriy Vyatkin är övertygad om att det krävs en förändring om Europa ska lyckas vända den trenden och menar att vi behöver byta fokus från storskaliga fabriker till mindre fabriker som är mer flexibla vad gäller mjukvaran. Det nya labbet på Luleå tekniska universitet är en testbädd för forskning om datorer och kommunikation för industrins behov.
– Om vi ska föra tillbaka tillverkningsindustrin till Europa måste vi göra tillverkningen smartare, mer energieffektiv och till en lägre kostnad än som varit möjligt tidigare. Vårt labb är ett verkligt ”maskinernas Internet”, där olika enheter kan anslutas till ett fungerande system med mycket mindre ansträngning än hur det fungerar i dag. Med hjälp av 3D-simulering kan vi dessutom omedelbart se hur systemet kommer fungera, ungefär som i ett datorspel, säger Valeriy Vyatkin.
Föreställ dig till exempel en fabrik där det produceras klockor. Förmodligen byggs klockorna av ett automatiserat robotsystem. Det är också sannolikt att det finns ett automatiserat system för själva fabriksbyggnaden, som reglerar temperaturen och belysningen inne i fabriken. Slutligen finns det även ett system för hur och varifrån fabriken får sin eltillförsel. Enkelt uttryckt är det Luleå tekniska universitets nya labb en realistisk modell av just en sådan produktionsanläggning.
– Det unika med labbet är att det finns tre olika automationsområden; ett robotbaserat automationssystem, ett system för fastighetsautomation och så infrastruktur för energidistribution till fabriken. Dessa tre områden gör att labbet blir en perfekt testmiljö, säger Valeriy Vyatkin.
Ett av labbets viktigaste kännetecken är att allt från maskiner och robotar till elnätsutrustning i labbet är anslutet till Internet. Forskarnas uppgift är att skapa mjukvara som förbättrar de olika enheternas förmåga att interagera med varandra. Om exempelvis en robot behöver mer ljus för att kunna läsa av en färg, ska den kunna ”prata” med systemet som styr belysningen.
– Vi arbetar med mjukvaruarkitektur för industriell användning av Internet of Things, sakernas Internet. Dagens mjukvara har blivit så komplicerad att vi måste hitta ett nytt sätt att tänka. Vi försöker förenkla hur applikationer skrivs i de inbäddade datorer som finns i till exempel maskiner och robotar.
Men det finns också ett annat viktigt syfte med labbet som Valeriy Vyatkin verkligen vill lyfta fram.
– Förhoppningsvis kan vi inspirera både barn och studenter med äventyrliga sinnen. Det finns stor potential i den här branschen, den kan bidra med både utmaningar och spännande möjligheter.
– Vår satsning på virtualisering och digitalisering syftar också till att sänka tröskeln för att kunna arbeta inom tillverkningsindustrin. Till exempel kommer en person med grundläggande kunskaper i programmering kunna utveckla programvara till företag i tillverkningsbranschen. Det skapar nya spännande jobbmöjligheter för många som aldrig ens övervägt tanken på att jobba inom den här industrin.
Labbet går under namnet AIC3, eller AIC-cube, vilket står för Automation, Industrial Computing, Communication and Control.

Filed under: SvenskTeknik