Ett första steg har tagits mot en mjukröntgenlaser vid experimentanläggningen MAX IV i Lund. Satsningen kommer att kunna göra det möjligt för forskare vid Uppsala universitet att befinna sig i forskningsfronten inom modern experimentell röntgenvetenskap. Uppsala universitets bidrag i projektet är framför allt den unika kompetensen inom instrumentering.

Med en finansiering på totalt 30 miljoner kronor kommer Uppsala universitet vara ett av flera lärosäten som tar fram en konceptuell designrapport, vilket är ett viktigt steg i en process som kan leda till en mjukröntgenlaser vid MAX IV i Lund.
En mjukröntgenlaser är en källa för mjukröntgenljus som bygger på att man accelererar elektroner. Ljuset blir mycket intensivt och kommer i ultrakorta pulser. Med hjälp av en mjukröntgenlaser kommer man att kunna studera mängder av vetenskapliga problem från grundläggande fysik till kemi och biologi, till tillämpningar inom materialvetenskap och studier av processer som är viktiga för energitillämpningar.
– Ett konkret exempel som jag tycker är speciellt fascinerande är att man kan studera hur elektroner och atomkärnor rör sig på sin naturliga längd- och tidskala, mindre än Ångström, snabbare än femtosekunder. Man kan se (filma) och kanske till och med påverka vad som händer på atomnivå, till exempel under en kemisk reaktion, säger Jan-Erik Rubensson, som är en av forskarna från Uppsala universitet som deltar i projektet.
Från institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet deltar förutom Jan-Erik Rubensson även Vitaliy Goryashko och Peter Salén i projektet. Uppsala universitets bidrag i projektet är den unika kompetens och infrastruktur som finns när det gäller instrumentering för den här typen av anläggningar.
– När ett teleskop gör det möjligt att se tio gånger längre ut i rymden kommer man att se det oväntade. På samma sätt ger oss mjukröntgenlasern möjligheten att se tio gånger mer av elektronernas dans, säger Jan-Erik Rubensson.
Projektet finansieras med totalt 30 miljoner kronor, varav Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse står för en tredjedel, och de ingående lärosätena Uppsala universitet, Stockholms universitet, Lunds universitet och Kungliga Tekniska högskolan samt MAX IV står för resten. I arbetsgruppen för projektet ingår även forskare från Göteborgs universitet och Danmarks Tekniske Universitet.
Camilla Thulin

Filed under: SvenskTeknik