Den 24 april 1992 kom första numret av Elektronik i Norden på posten. Arbetet med att ta fram den nya tidningen hade gått på rekordtid och det var en fantastisk känsla att se resultatet dåna fram i tryckpressarna hos Norrtälje Tidning.

Några av grundarna med det allra första numret av Elektronik i Norden. Från vänster: Thore Rösnes, Göte Fagerfjäll, Erik Boman, Tommy Jägermo och Leif Holmström.

Alltsammans började egentligen i slutet av 1991. Tidningen Modern Elektronik hade en stabil läsekrets sedan starten 1970. Grundarna, med chefredaktör Thore Rösnes i spetsen, hade visserligen sålt tidningen till ett förlag ett antal år tidigare, men det hela rullade på som vanligt.

Men lågkonjunkturen 1991 gjorde att tidningens ägarna såg moln på himlen. När ägarna till konkurrenttidningen (Elteknik) tog kontakt gick det hela snabbt. Modern Elektronik skulle slås samman med Elteknik. En enda tidning borde kunna bli ännu lönsammare.

Beskedet slog ner som en blixt från en klar himmel och Thore Rösnes tog snabbt beslutet att han inte ville vara med längre. Vi andra fortsatte som vanligt. Själv hade jag vid det laget arbetat i tre år för Modern Elektronik.

Branschen ville annorlunda
När nyheten om sammanslagningen nådde företagen i elektronikbranschen stod det snabbt klart att många inte alls ville se ett monopol. Till slut gick Thore Rösnes med på att sondera terrängen för en nystart och det övergick ganska snabbt till planer för det nya företaget. När vi andra fick frågan om vi var intresserade var svaret ganska enkelt.

Så vi startade på enklaste och billigaste sätt. Var och en av oss startade egna hemmakontor och gemensamma möten skedde i Thores vardagsrum. Styrelsemöten började alltid med ett avsnitt av Tom och Jerry.

Vi startade utan hierarkier, utan lånat kapital och med lika stora ägarandelar. Annonsörerna gick med på att betala i förskott, så vi hade råd att trycka och distribuera. Alltsammans fungerade nästan löjligt bra.

Mycket har hänt
Och här står vi då, 25 år senare. Mycket har hänt under den tiden och sedan tre år tillbaka finns tidningen bara på webben. Thore Rösnes fortsatte under många år som en av tre huvudredaktörer (vi roterade chefredaktörsjobbet mellan Thore Rösnes, Gunnar Lilliesköld och mig), men arbetade som frilansredaktör de sista åren före sin död i januari 2005. Ännu en av grundarna, Tommy Jägermo, avled sommaren 2016.

Men Elektronik i Norden finns kvar, även om tidningsbranschen ser ganska ordentligt annorlunda ut idag jämfört med 25 år sedan. Då fanns inga sökmotorer och inga Internetanslutningar. Alla bilder måste skickas med bud till tryckeriet och layouten bifogades på diskett.

Lustigt nog har det på en del sätt hänt mindre på elektronikområdet än på tidningsområdet. När jag läser vårt första nummer av Elektronik i Norden är det inte så mycket som känns särskilt omodernt. Processorarkitekturer, operativsystem, konstruktionsmetoder, byggsätt och testmetoder är sig ganska lika. Elektroniken byggs fortfarande i CMOS.

Men även om arkitekturerna är desamma i grunden skiljer det förstås en hel del i minnesstorlekar, antal transistorer och klockfrekvenser. De nya 4 Mbit DRAM-komponenterna som kom 1992 känns väldigt små jämfört med dagens 8 Gbit-komponenter. Det skiljer hela två tusen gånger. Och vi skall inte tala om flashminnen och hårddiskar. Där är skillnaden ännu större.

I grunden byggs de flesta av dagens komponenter med samma CMOS-teknik som 1992, men den gången hade fabrikerna ganska nyss passerat mikrometergränsen. Idag ligger ”värstingkomponenterna” runt 10 nm. Det är en ganska stor skillnad.

Och i första numret av Elektronik i Norden 1992 säger Robert Olsson, vd för legotillverkaren Frontside, att han har fullt upp att göra. Det har han idag också.

Filed under: SvenskTeknik