Varför föds så få stjärnor vid Hästhuvudnebulosan, trots att alla förutsättningar verkar finnas där? Den frågan kan nu ett Chalmerslett forskarlag svara på.

Det kosmiska molnet Orion B, där hästhuvudsnebulosan här syns i övre högra hörnet. Bilden visar utspridningen av 13CO, en kolmonixid-isotop. Bild: Iram, Institut de Radioastronomie Millimétrique

Hästhuvudnebulosan i stjärnbilden Orion är en av himlens mest kända former, och syntes nyligen bakom Australiens spektakulära nummer i Eurovision Song Contest. Hästhuvudet (bild) ligger i utkanten av Orion B, ett av två stora nätverk av kosmiska moln som syns på himlen nära stjärnbilden Orions bälte. Astronomer tror att många nya stjärnor skulle kunna födas i Orion B – men tvärtom är födelsetalet ovanligt lågt.
I en ny studie förklarar ett forskarteam lett av Chalmersastronomen Jan Orkisz varför: de kosmiska molnstrimmorna i Orion B är ännu unga och har helt enkelt inte hunnit bilda nya stjärnor än. Studien presenteras i en artikel i tidskriften Astronomy & Astrophysics.
– Den närliggande molnkonstellationen Orion A har liknande strimmor, men till skillnad från Orion B är A:s strimmor massivare, de hålls samman av gravitation och här pågår en aktiv stjärnbildning. Skillnaderna kan vara ett tecken på att Orion B är ett mycket märkligt moln. För trots sin storlek och massa är Orion B känt för sin låga stjärnbildningsaktivitet.
– Men vår tolkning är snarare att Orion B helt enkelt är ett moln i ett tidigare utvecklingsstadium: molnets finstrimmiga arkitektur visar redan likheter med mer utvecklade miljöer, och stjärnformationen i strimmorna kan därför bli mer aktiv i framtiden. Om så är fallet visar det också att de här molnstrimmorna spelar en viktig roll tidigt i utvecklingen av interstellär materia, eftersom de börjar strukturera gasen innan tyngdkraften har tagit över.
Fortsatta studier av Orions kosmiska moln kan därför hjälpa oss att förstå de olika faser som den interstellära materian genomgår.

Filed under: SvenskTeknik