Aalto universitet har tillsammans med projektpartners tagit fram en första så kallad nanosatellit som nu är redo att skjutas upp i rymden. Med satelliten följer tre instrument som alla också utvecklats i Finland.

Det historiska kontraktet att sända upp den första finska satelliten i rymden undertecknades i mars 2015. Aalto-1-satelliten är nu redo att påbörja sin resa till Falcon 9-raketens uppskjutningsplats på västkusten i USA.

Aalto-1 kommer först att levereras till det nederländska satellitföretaget Innovative Solutions in Space (ISIS) där den kommer att integreras med adaptern på den uppskjutningsplatta som sedan ska knytas till själva raketen vid uppskjutningsplatsen. Satelliten har byggts och testats vid Aalto universitet i Otnäs under nästan fem år. Den har genomgått dussintals tester och de sista kontrollerna kommer att utföras i Nederländerna.

Den historiska raketuppskjutningen, som kommer att genomföras av företaget SpaceX, ska bära satelliten ut i rymden under våren 2016. Förutom Aalto-1, kommer raketen föra med sig ett rekordstort antal nanosatelliter till en omloppsbana på 600 km höjd.

Aalto-1 baseras på CubeSat-standarden och kan bära tre forskningsenheter; en spektrometer för avbildning byggd av det finska forskningsinstitutet VTT, en strålningsmonitor som gemensamt konstruerats av universiteten i Helsingfors och Åbo samt en plasmabroms, som utvecklats av det finländska meteorologiska institutet och som bygger på principen för ett elektriskt solsegel avsedd för att minska mängden rymdskrot.

– Två satelliter har byggts. Flygmodellen kommer att resa i rymden och verkstadsmodellen kommer att stanna kvar i Otnäs. På detta sätt kan vi testa oväntade situationer med hjälp av ingenjörsmodeller på jorden först, säger Jaan Praks, professor vid Aalto-universitetet och ledare för projektet.

Mer än 80 elever har deltagit i projektet, dussintals tillhörande master och kandidatuppsatser, konferenspublikationer och vetenskapliga publikationer har skrivits. Eleverna har själva utformat hela satelliten och flera av dess delsystem, såsom radioapparater, ramverk, antenner och de solpaneler som ger den el som satelliten behöver. Hjärnan i satelliten, det vill säga huvuddatorn, kommer att sända all nödvändig information från rymden till markstationen i Otnäs.

– Vårt arbete slutar inte när satelliten skjuts upp eftersom den kommer att övervakas från Otnäs under en uppskattad period på två år.

Flera experter, forskningsinstitut och företag har gett stöd till projektet. Tillsammans med utvecklingsarbetet av de forskningsenheter som bärs av satelliten har projektet samarbetat med företa såsom Space Systems Finland, som upplåtit sina laboratorier till projektets arbetsgrupp. Vissa projektmedlemmar har också gjort praktik vid Berlin Space Technologies.

– Den kompetens och expertis som erhållits under utvecklingen av satelliten kommer också att ha en direkt inverkan på utvecklingen inom andra applikationsområden. Att utforma instrument för användning under mycket krävande förhållanden hjälper oss att skapa innovationer och lär oss att uppskatta och bygga kvalitet.

Filed under: Nordisk Teknik