Radarprojektet EISCAT_3D med huvudkontor i Kiruna har valts som ett av 44 viktiga projekt i vägvisaren för europeiska forskningsinfrastrukturer (European Roadmap for Research Infrastructures).

Detta offentliggjordes av det europiska strategiforumet för forskningsinfrastruktur, ESFRI, under den europeiska konferensen för forskningsinfrastrukturer i Versailles i EU-ordförandelandet Frankrike. Den svenska ansökan skickades från EISCAT-organisationens huvudman i Sverige, Vetenskapsrådet, för ett år sedan. Sedan första omgången 2006 är 35 stora europeiska projekt med i vägvisaren; EISCAT_3D kommer alltså med bland de nio nya projekten.
EISCAT Scientific Association har verkat i norra Skandinavien sedan 1970-talet och på Svalbard sedan 1990-talet med sammanlagt sju stora radarantenner inom tre olika radarsystem. EISCAT har använts för att bland annat förstå solvindens påverkan på processerna bakom norrsken, något som är viktigt även för det jordnära rymdvädret. Den världsunika 930 MHz UHF-radarn har tre stationer, sändaren nära Tromsø i Norge och mottagarna i Kiruna och Sodankylä i Finland.
 – Det tillgängliga frekvensutrymmet i 930 MHz-bandet har krympt pga av mobitelefonin, säger den svenska EISCAT Council-delegaten Asta Pellinen-Wannberg. Därför har EISCAT sedan 2005 drivit en EU-finansierad förstudie för en uppgradering av radarsystemet.
Förstudien är ett samarbetsprojekt inom EU:s sjätte ramprogram, FP6, mellan EISCAT, Institutet för rymdfysik, IRF, Luleå tekniska universitet, Tromsø universitet i Norge samt Rutherford Appleton Laboratory i Storbritannien. Den största fördelen med den nya designen är möjligheten att mäta på olika höjder samtidigt från olika riktningar. I stället för stora paraboler, använder man en nygammal radartyp, gruppantenner med många små antenner, där varje enhet samlar in en liten del av radarvågorna. Genom att fasa ihop dataströmmarna kan man nå en rumsupplösning på tiotals meter jämfört med tidigare kilometerskalor på 100 km höjd. Samtidigt kan man genom snabb elektronisk växling av radarstrålens riktning täcka mycket större volymer än tidigare.
Med dagens teknologi kan gruppantennsystem vara fjärrstyrda och sålunda placeras för att optimera observationerna. En eller flera sändare och åtminstone fyra mottagarantenner planeras till norra Skandinavien, två på en nord-sydlig baslinje och två på en öst-västlig baslinje. Anläggningen beräknas vara i drift 2013 och ha en drifttid på 30 år. Den totala konstruktionskostnaden för den nya radarn uppskattas till 60-250 miljoner Euro, pengar som måste sökas från regionala, nationella och internationella källor.

Filed under: SvenskTeknik