De senaste 20 åren har de flesta kontor gått från att vara så kallade cellkontor där man kunde stänga dörren om sig, till öppna kontorslandskap där många samsas på samma yta. En ny avhandling från Högskolan Väst undersöker om den allt sämre ljudmiljön går att göra mer behaglig – genom innovativ ljuddesign.

Martin Ljungdahl Eriksson

Martin Ljungdahl Eriksson är tredjepartsdoktorand i informatik med inriktning mot arbetsintegrerat lärande och har bedrivit sin forskning i projekt finansierade av Edsbyn och Ludvig Svensson. Nu publiceras hans avhandling “Space in the Space – Designing Sound Environments for the Shared Indoor Workspace” där han forskat på möjliga designlösningar för kontor, i syfte att skapa bättre ljudmiljöer.

– Poängen med de öppna miljöerna är att de ska leda till någon form av kunskapsspridning och att man ska kunna kommunicera bättre med varandra. Men forskningen är inte entydig när det gäller om öppna kontor faktiskt leder till ökad kunskapsspridning. Flera studier visar också att öppna kontorsmiljöer faktiskt kan resultera i mindre kommunikation. Det pågår för mycket, och ljudmiljöerna är väldigt dåliga. Sättet man traditionellt försökt lösa det på är att dämpa ljudet, eftersom det upplevs negativt. Men det har gjort att vi har skapat miljöer som är för tysta, vi hör våra kollegers prat och det stör oss kognitivt, vilket gör att vi inte kan fokusera på arbetet.

Martin Ljungdahl Eriksson har intresserat sig för ljud hela sitt yrkesverksamma liv. Först studerade han ljudteknik och ljuddesign, sedan arbetade han med Soundscaping som handlar om att skapa ljud till olika platser. De senaste sju åren har han forskat på ljuddesign. I den aktuella avhandlingen har han tagit fram en lösning, en kontorsstolsprototyp där nackstödet är försett med högtalare. I den har han designat bakgrundsljud som i sin tur skapar en ljudbubbla eller en transparent hinna av ljud. Men han har också tittat på prototyper i form av en bordsskiva och en fåtölj.

– Jag är övertygad om att vi inte bara ska fokusera på att plocka bort ljud. Vi behöver använda ljud som designelement, men det måste vara behagligt och vara ett ljud man inte lägger märke till, och som halvt skyddar dig från omgivningen. Det ska inte vara helt avskärmande som det är med hörlurar, utan man ska kunna vara delaktig i samtal om man vill. Annars tappar vi poängen med öppna kontorsmiljöer.

Prototypens uppgift handlar inte om att helt stänga in och av. Den ska inte heller spela musik ur högtalarna. Snarare ska det vara ett ljud som är behagligt men som man inte riktigt lägger märke till. Det får inte vara för intressant för att lyssna aktivt på, men samtidigt tillräckligt intressant för att inte tröttna på. Det gör att man själv kan bestämma om man vill vara delaktig i kollegers samtal eller om vara för sig själv. Ljudbubblan stänger inte ute allt, utan är transparent.

– Det ska vara lite som att man är på ett café och jobbar. När man hittar sitt flow i en sådan miljö gör man det för att man inte behöver fokusera på andra gästers samtal. Det är bara behagliga, icke-viktiga ljud omkring en. I korthet kan man säga att vi ger användaren makten. På en arbetsplats idag pådyvlas vi ljudmiljöer vi inte råder över. Användaren kan med en sådan här lösning välja sin egen ljudmiljö.

Under tre cykler har Martin Ljungdahl Eriksson undersökt designmöjligheter och implementering av prototyper genom att studera hur användare upplever och formar sina ljudmiljöer. Han har också gjort laboratorieundersökningar, enkäter, fälttester i fyra olika kontorsmiljöer och intervjuat experter inom inomhusmiljödesign.

Vilken typ av ljud är det då som visat sig fungera? På den frågan finns inget entydigt svar. Martin Ljungdahl Eriksson testade att designa ljud baserade på naturen, som vind, en porlande bäck och en lugn skog. Han provade cafébabbel och att färga rummets ljud, men upptäckte att man ville göra ljuden ännu behagligare, mer melodiska, med mer klang. De flesta ville inte ha rena naturljud. De ville konfigurera ljudmiljön utifrån växlande behov och preferenser.

– Det viktigaste resultatet jag hittade i forskningsprojektet var att det behövs andra sätt att se på ljud, mer än att bara dämpa dem, och att när människor får möjlighet att välja så visar det sig att de är aktiva användare av ljudmiljön. Det innebär att vi vill kunna göra ljudmiljön behaglig och meningsfull, inte helt tyst. Idén att ”det måste vara tyst” har vi drivit för långt. Hur vi uppfattar en ljudmiljö kan inte enbart mätas i decibel, säger Martin.

Avhandlingen må vara klar, men arbetet har bara börjat. Nu är Martin Ljungdahl Eriksson nyfiken på vad det är för typ av ljud man kan använda i skolmiljö för att hjälpa barn med koncentrationssvårigheter.

– Det hade varit spännande att se vad vi kan designa för dem, och titta på sätt att maskera ljudet från andra elever i klassrummet.

Filed under: SvenskTeknik