Nobelpris leder alltid till diskussioner om vem som egentligen var först och årets fysikpris är inget undantag. En del pekar på att Wally Rhines och Herbert Maruska registrerade ett patent redan 1974.

Wally Rhines

På den tiden forskade Wally Rhines (numera chef för Mentor Graghics) och Herbert Maruska i tre-fem-material för elektronikproduktion på Stanforduniversitetet. Olika material i de här grupperna hade redan resulterat i lysdioder med de vanliga färgerna, men när de bägge testade galliumnitrid dopat med magnesium fick man fram ett blåviolett sken. 1974 godkändes ett patent.

Effektiva
Men även om det var möjligt att göra blåa lysdioder fanns det fortfarande stora problem i att göra effektiva och producerbara blåa lysdioder. Det dröjde tjugo år innan Isamu Akasaki, Hiroshi Amano och Shuji Nakamura lyckades göra de tekniska genombrott som ledde till den högeffektiva blåa lysdioden. Nobelpriset i fysik handlar ju om industriell tillämpning, så rätt personer fick nog priset, även om det kanske hade varit vettigt att också nämna de två pionjärerna.

Fosfor
En lustig detalj är förresten att det egentligen inte så mycket är färgen, utan energiinnehållet som är förutsättningen för LED-lampan. Fotonerna är mycket mera energirika i blått och ultraviolett ljus än i rött eller grönt ljus. Den absoluta majoriteten av LED-lampor använder den blåa eller ultravioletta lysdioden som energikälla till ett fosforskikt, som i sin tur avger det vita ljuset. Med andra ord, ganska likt ett vanligt lysrör. Kombinationer av röda, gröna och blå lysdioder finns i en del speciallampor (med ställbar ljustemperatur), men det är en betydligt dyrare teknik.

Filed under: Utländsk Teknik