Många års arbete med att minska utsläppen från den svenska pappers- och massaindustrin har resulterat i tydliga miljöförbättringar i närliggande vattenområden. Många av de miljöproblem som tidigare påvisats kan nu anses lösta.

Samtidigt kvarstår vissa effekter av föroreningar i några områden, vilket sannolikt beror på tidigare utsläpp som lagrats in i bottensedimenten, visar en ny studie.
Forskare från IVL Svenska Miljöinstitutet, SKUTAB, Nordmiljö och Göteborgs universitet har utvärderat hur miljöförhållandena utanför svenska pappers- och massaindustrier har utvecklats under de senaste 50 åren. Dessa vattenområden är några av Sveriges mest undersökta och miljömässigt väldokumenterade platser. Drygt 400 tekniska rapporter och vetenskapliga artiklar ligger till grund för utvärderingen.
Historiskt har stora utsläpp av organiskt material från massaved, kvicksilver och andra ämnen lett till ansträngda förhållanden runt många av industrierna. Men sedan slutet av 1960-talet har skogsindustrin genomfört såväl omfattande processinterna förändringar som reningsåtgärder för att minska sina utsläpp – åtgärder som har gett resultat.
– Vi ser att områden som på 60- och 70-talen ansågs vara utslagna och förgiftade har tillfrisknat och att växt- och djurlivet återhämtat sig i takt med att utsläppen minskat, säger Magnus Karlsson, projektledare vid IVL Svenska Miljöinstitutet.
Samtidigt visar rapporten att det finns vattenområden där återhämtningen går långsammare och där forskarna fortfarande ser biologiska effekter på fisk och bottenlevande djur. En trolig förklaring kan vara att föroreningar från tidigare utsläpp lagrats i bottensedimenten. Vissa områden är också mer känsliga för att ta emot utsläpp än andra, visar rapporten.
De kvarvarande effekterna, samt det nationella miljökvalitetsmålet om minskad tillförsel av kväve och fosfor till omgivande havsområden, är viktiga incitament för ett fortsatt miljöarbete inom skogsindustrin. Fokus bör då ligga på bottenförhållandena och andra omgivningsfaktorers betydelse för kvarvarande effekter, att utveckla system för kompensationsåtgärder och på processinterna åtgärder, menar Magnus Karlsson.
– I det läge vi nu befinner oss med stora klimatutmaningar och ett samhälleligt fokus på resurshushållning är det inte självklart att åtgärder för att ytterligare reducera utsläpp genom reningsanläggningar är miljömässigt motiverade. Nyttan behöver vägas mot den miljömässiga kostnaden i form av exempelvis energiförbrukning. Att uppfylla EU:s vattendirektiv och samtidigt bedriva en hållbar och resurseffektiv vattenförvaltning är en utmaning, säger Magnus Karlsson.

Filed under: SvenskTeknik