Bakvänd pedagogik 2
Man skulle tro att efterfrågan om kunskaper inom el och elektronik borde prioriteras nu när elbilar skall utvecklas och grön energi skall driva våra hus.
Men så är inte fallet.
Rensar ut
Inom gymnasiet har man med stor framgång rensat ut eller marginaliserat allt som har med elektronik att göra. Begrepp som transistor, diod och MOSFET har länge behandlats som tankefossiler som likt ångpannor inte förtjänar något uppmärksamhet av den moderna människan.
Att MOSFET kan bryta eller styra eller den elektriska strömmen till starka motorer syns inte i våra läroböcker. Ändå finns de eller kommer att finnas i elbilar, intelligenta hus, energiskördande system, flygplan osv. Trenden att rensa ut allt som verkar svårt (?) och mer avancerat ur våra skolor passiviserar våra elever och faktiskt försvårar förståelsen av det som är meningen våra elever skall behärska.
I reglerteknikkursen eliminerar man PID-regulatorn för den är för svår, har jag hört.
På Elprogrammet slätar man över Ohms lag.
TN-S systemet som förekommer i nästan alla våra hus har blivit ett luddigt begrepp som många elever inte riktigt fattar – på elprogrammet!
Annorlunda förr
Så här var det inte på 1970-talet. Kunskap om el var viktig redan på grundskola, än viktigare på gymnasiet. Då fanns det tid och utrymme och kunniga lärare. Dåtidens elever byggde elmanicker, radioapparater, förstärkare. En ung kille från Trollhättan byggde en radiosändare för FM-bandet för att spela musik. För att undgå Televerkets pejling cyklade han runt i bygden. Att knappt någon var medveten om denna extra sändare var inte poängen. Det handlade om att skapa och uppfinna.
Stabil grund
Dagens elever vill också skapa och uppfinna. Men deras väg från tanke till produkt är mycket svårare eftersom de saknar en stabil pedagogisk grund att stå på.
Det är skolans uppgift att ge den grunden. För att lyckas behöver vi på skolan undervisningsmaterial som traditionella böcker eller mer modernt – filmer på youtube eller internetsidor. Det borde vara betydligt lättare att förstå hur el och elektronik fungerar på 2010-talet än vad fallet var för 40 år sedan. Vi har tillgång till animationer, 3D modeller, föreläsningar från MIT eller Los Alamos. Vi kan ladda ner datablad snabbt och gratis, därtill applikationsrapporter, whitepapers och bilder.
Att skapa nya produkter är också enkelt. En halvledartillverkare släpper ut många IC-kretsar vars inkoppling kräver grundläggande kunskaper om plus och minus. Resten står i databladet eller applikationsrapporten. Med bara lite mek blir den nya produkten färdig. Så gör kineser idag. Kolla på ebay så ser man det hur tydligt som helst.
Men istället för att ta vara på allt detta, så minskar man på kursernas innehåll.
Flygplan flyger
Till slut blir det kanske så att aerodynamiken reduceras till ”flygplan flyger” och kondensation av vattenånga blir ”regnet faller”. När vi äntligen når till det målet då kan ju skolorna stängas och därmed spara oss skattebetalare stora summor, för även små barn fattar ju att flygplan flyger och regnet faller.
Frågan är dock ifall nästa generation kommer att kunna bygga flygplan som flyger. Regnet kommer dock att fortsätta falla. Men kommer det att gå med ångturbiner i våra kraftverk?
På Cypern såg jag ruinerna efter en urgammal stad. De hade rinnande vatten och fungerande avlopp redan för ca 2000 år sedan. Därefter följde 2000 år utan toaletter och rinnande vatten med alla olägenheter detta kan medföra. Får jag raljera så säger jag att en generation av grekiska elever slutade göra läxor varefter kunskapen glömdes bort.
Den tekniska utvecklingen går framåt men på skolan verkar den mer bakåt. Vi lägger mycket mer tid på menyerna i programvaror än på naturlagarna. De senare är ju beständiga och eviga. Ingen vetenskapsman eller uppfinnare har ännu lyckats skapa någon ny naturlag.
Om någon flyttar om hyllorna i min matvaruaffär så tar det tid att hitta var varorna ligger. Många programvaror flyttar regelbundet om menyerna, något som försvårar deras användning.
Kunskaper med räckvidd
Skolan bör fokusera på kunskaper som har lång räckvidd istället för sånt som har kort bäst före-datum. Om styrning av en MOSFET eller PID-regulator är svår att förklara – då bör man leta upp bättre förklaringar eller kalla på en verklig expert som kan förvandla det svåra till det enkla.
Detta är ingen omöjlig process. Jag har sett elever lära sig och förstå komplicerade konstruktioner. Som Henry Ford lär ha sagt: Inget är svårt om man bryter ner det i mindre delar.
När eleverna väl förstår, då får de skaparlust och intresse.
Måste kunna el
Vi har mycket att göra inom el. Grön energi och elbilar är på modet nu. Men för att de skall fungera krävs det att nästa generation elever skall ha goda kunskaper inom sitt område.
Elektronik kan vara enkel. Det kan räcka med solceller, batteri och LED för att vara kreativ. Med det som grund kan man gå vidare och skapa autonoma belysningssystem, bevattningsanläggningar, batteriladdare osv. Enkla system som kineser har sålt till oss i minst två årtionden.
De pengarna hade mycket väl kunnat hamna hos oss om vi iddes betrakta kunskap om elektronik som viktig istället för att jaga bort den från skolorna.
20 år sedan
Igår hittade jag i mitt lärarfack en diskett och en tjock bibba papper i en plastficka. Det stod ”Elektronikentreprenör – en inriktning mot företagande och ny teknik”. Det var ett förslag som jag lämnat till min rektor (och Utbildningsförvaltningen) för ca 20 år sedan och som legat där sedan dess, ignorerat.
Tänk hur mycket våra elever kunde ha skapat under dessa tjugo år.
Mitt lilla förslag är inte av samma kaliber som Frank Whittles patent på jetmotorn som RAF struntade i och släppte fritt och som tyskarna passade på att snappa upp och fått äran att flyga jetdrivet först. Men den bittra smaken av likgiltighet gräddat med floskler är densamma.
Det går att lära sig
Hur gick det då med mina elever som hade sådana svårigheter med Energiteknikkursen? Jo, många kämpade väl och har till slut lärt sig det absoluta minimum och blev godkända.
Ett par stycken behövde mer tid för att smälta stoffet och skall redovisa att de lärt sig efter sommarlovet – alltså i dagarna.
Jag tror att alla kan lära sig och det är lärarens roll att vägleda och underlätta processen och vara stöd när det kniper.
El och elektronik kommer att finnas även i framtiden. Jag är säker på att elektroner kommer att flytta på sig även om 1000 år. Och om det fortfarande finns människor om ett tusen år, så bör de lära sig ellära, elektronik och allt det som kommer att upptäckas och uppfinnas därefter.
Jerzy Muszynski
Läs fler inlägg av Jerzy Muszynski
Filed under: SvenskTeknik
Är det verkligen så illa i dagens skola?
Nu är det ju drygt 35 år sedan jag gick i skolan, och på den tiden så hade lärarna svårt att koppla matematiken till något verkligt.
Jag som har någon form av dyskalkyli kämpade med matten och för att försöka förstå så frågade jag flera gånger hur man skulle kunna använda det vi lärde oss. Svaret blev ungefär ” räkna så här så blir det rätt”
Jo, jag hoppade av gymnasiet efter ett tag….
Dock fanns det ju inslag av grundläggande komponenter och Ohms lag redan i grundskolan.
Har hört andra källor som tyder på att pedagogiken blivit bättre, men visste inte att det skett på bekostnad av grundläggande kunskap.
Min största lärobok var Elfa katalogen! Där fanns alla komponenter med data, applikationsexempel på många av kretsar och sedan även faktasidorna! Har läst sönder otaliga kataloger 🙂
Men som ”kraftelektroniker” (är det en titel?) så märker jag att yngre ingenjörer idag har svårt när det kommer till diskreta komponenter.
Har jobbat med duktiga människor som gjort avancerade konstruktioner med stora processorer, 8 lagerskort, WiFi osv, men som inte förstår vad jag menar när jag säger ”sätt en transistor för att styra fläkten”
Vadå? Finns det inga styrkretsar för det?
Redan nu så känner jag mig ganska ”ensam” i mina kunskaper, har oroväckande många som ringer mig om enkla saker som att driva en LED eller styra något som drar mer än 25mA även om dom sitter och konstruerar med stora FPGA:er.
Det är nog hög tid att gå tillbaka till grunderna.
Läste förövrigt en artikel i DN på samma tema. Rätt intressant.
https://www.dn.se/kultur-noje/ulf-danielsson-vad-gor-vi-nar-ingen-langre-kan-nagonting/
En elektriker satte upp uttag på vår parkering. Jag frågade om inte kablen var lite för tunn och fick till svar att dom var så tunna nu för tiden. Det var två uttag i ändan av sladden och när två bilar började ladda sina batterier så gick säkringen, varpå dom fick ta bort ett uttag. Att höja säkringen gick ju inte eftesom kabeln var för tunn.
Detta är ju ett problem som alla borde förstå när man ansluter flera apparater till samma säkring.
Istället för att skapa kunskap så skapar man regler. Istället för att anpassa strömmen då man laddar bilen, så kräver man att man skall installer en laddstation så att man slipper tänka och förstå.
Jerzy har (troligen) rätt. Åtminstone verkar det så när man allt oftare får frågor om elementär el.
Det senaste var att en konstruktion ifrågasattes eftersom den inte var S-märkt. Den matades med 12 V DC från en väggvårta som hade alla godkännanden inklusive UL och CSA. S-märket fanns där också. Och FCC.
Personen trodde mig inte. Apparaten den skulle mata var ju inte S-märkt. Jag förslog till slut att han skulle anmäla den ”livsfarliga” apparaten till någon lämplig myndighet och samtidigt koppla in en advokat i ärendet. Först då började han tänka lite. Och nu har han accepterat den. Lika väl som han utan att blinka tidigare använt väggvårtor till en massa andra apparater där det ibland inte alls var lika tydliga godkännanden. Men nu fanns det lite mekanik i apparaten (en haspelanordning med cirka tre watt på axeln) och då hade han lärt sig att man måste vara försiktig på alla vis.Till och med Maskindirektivet kom upp.
Den oro, som infinner sig när någon råkar studera ”Max Ratings” för någon av de populära modulerna som numera allt mer ersätter custom design och det står 3,3 V när insignalen är standard TTL, orsakar tydligen också problem. Lite ytterst rudimentär ellära, där ingångsmotstånd och substratdioder kunnat förklaras, hade hjälpt. Men ”det är sånt som dinosaurierna håller på med och det hoppade vi över i skolan”.
Nerförsbacken har varit lång och jag är rädd att det blir jobbigt att ta sig tillbaka till toppen. Några skidliftar finns ju inte i de här sammanhangen.
Vet inte om jag får yttra mig då jag numera är en pensionerad lärare från T4Kr (och motsv.) , Har alltså inte verkat på elprogrammet. Det händer att jag får rycka in på YH. Jerzys inlägg ger mig vatten på min kvarn. Har alltid påtalat vikten av grunderna. När jag tänker tillbaka på min egen skoltid (som ligger 50 år tillbaka i tiden) förvånas jag att jag ännu har stor nytta av datorkurserna, trots att programmeringsövningarna kördes på SMIL.
Det skiljer sig ordentligt mellan olika skolor eller vad läraren kan.
Äldsta dottern lärde sig i alla fall ohms lag i högstadiet.
Yngsta dottern både ohms lag, hur transistorn funka (ja, det finns youtube-filmer) resistorer och kondensatorer.och spolar i högstadiet (Teknik-ämnet) i en annan skola. Tror dock inte det fastna så mycket. Den läraren ansågs vara överambitiös av eleverna så det gnisslade.
Faktiskt kul att vara till hjälp då.