En före detta grundskoleelev som valt el och kommit till elprogrammet på en svensk gymnasieskola möts av tre gymnasiegemensamma kurser:
Energiteknik, Mekatronik och Elektromekanik. Dessa tre kurser som hör till karaktärsämnen körs i åk 1 så vitt jag vet på alla svenska gymnasieskolor för så är det bestämt.
Både kommunala och privata skolor följer denna planering.

Svåra ord
I kursen Energiteknik är det vanligt att man använder en (digital) bok från ett känt läromedelsföretag.

Bilden ovan (klicka för större bild) visar vad som möter elever när de har läst de första två kapitlen.

Många elever som kommit direkt från grundskolor i omnejd har dåliga förkunskaper och begränsat ordförråd. Därför kan de inte riktigt ta åt sig texten som innehåller många för dem nya ord som alltför ofta förklaras på ett sätt som bara de som redan kan sitt ämne kan förstå.

Undervisningen liknar en scen ut Pirates of Caribbean där vägen kan bara hittas av dem som redan vet.

– Vad är energi?
– Det är effekt gånger tid.
– Vad är effekt, då?
– Effekt får du om du multiplicerar strömmen med spänning.
– Jaha. Men vad är spänning och vad är ström då?

Den sista frågan ställs dock mycket sällan. Anledningen är att vid det laget känner elever att detta är något som de borde veta och känner därför skuld.

Begreppskaos
Hur skall man förstå begreppet energi om det saknas förkunskaper och erfarenhet?

Resultatet är att alla pratar om det men ingen vet vad det är.

Resultatet är begreppskaos. Elevers strategi är att lära sig tillräckligt utantill för att klara sitt prov – med avkall på förståelse.

Det är lika stor skillnad mellan ”platta” och ”strukturerade” kunskaper som mellan en ritning och en 3D modell.

Att Etiopiens huvudstad heter Addis Abeba kan inte jämställas med att energibegreppet är ”ork” eftersom förståelsen av just energi kräver en serie av ytterligare begrepp samt en studie av hur dessa påverkar varandra. Kort sagt det tar längre tid och möda.

Tydliga steg
Andra länder har också behov av elektriker, automationstekniker, datakunniga – folk som arbetar eller kommer att arbeta med elektricitet, elektronik, datorer och robotar. Utbildning i dessa länder förespråkar att man går framåt med små och tydliga steg.

I USA eller England börjar man vanligen med en kurs i Likström därefter Växelström, Elektroniska komponenter, Elektroniska kretsar, Digitalteknik, Mikroprocessorer, Periferienheter. Datakommunikation, Programmering osv.

Skall man börja på elprogrammet bör man därför starta med följande begreppskedja för att skapa en pedagogisk trappa:

* Intro om atomer
* Laddning (stillastående elektroner)
* Spänning (elektroners lust att flytta på sig)
* Ström (elektroner i rörelse)
* Resistans, resistivitet (ohms lag, elektronernas svårigheter)
* Effekt (styrka)
* Energi (ork)

Kursen Energi kan fortsätta att vara gymnasiegemensam, men den borde ges i åk 3 (sista året) då eleven redan har befäst och förhoppningsvis förstått alla ingredienser som leder till förståelsen.

Först då kan resonemang om energi, energi besparing och användning samt energialternativ få en djupare mening. Efter studenten är det inte helt osannolikt att någon eller några kommer att arbeta med t ex solenergi, vindkraftverk eller andra energiformer. Då kan t ex ett avsnitt om avgifter och skatter kännas mer intressant för den som snart själv kommer att betala för sin energiförbrukning.

Börja med grunderna
Åk 1 bör reserveras för grunderna, som just ström, spänning, resistans, Ohms lag, samt effektlagen. Där skall man lära sig om serie- och parallellkretsar, spänningsdelare, bryggor och enkel mätteknik. Eleven skall lära sig att koppla elsystem från ficklampa till en (modern) bil eller hus (TN-S eller bättre).

Detta skall följas åt av växelström med begrepp som sinus som sätts i sammanhang (Fourier, störningar). Man skall förstå grunderna för RC, LC och RCL-kretsar inte bara i serie, utan även i parallell. Även en elektriker bör ha kännedom om hur kondensatorer och spolar påverkar elektriska kretsar.

Om vi ”skyddar” våra ungdomar från sådana ”farliga” kunskaper, så kan det bara resultera i att vi blir tvungna att importera folk som kan – för behovet finns ju kvar.

Byggnaden på bilden nedan (klicka för större bild) finns vid älven i Göteborg. Varje gång jag ser denna byggnad så tänker jag hur vägen till förståelsen skall se ut – den bekväma trappan till höger och omöjligt hopp till vänster.

En elev som skall upp(lysas) bör ta den bekväma trappan till höger.

Istället tvingas han att hoppa flera våningar upp från marknivån om han står till vänster.

Gissa vilken metod som upplevs som lättast?

Kunskap ger respekt
Till syvende och sist är det vad eleverna lärt sig för livet och vad de kan åstadkomma med sina kunskaper som visar vilken kvalitet utbildningen hållit.

Pedagogik handlar om att kunna leda till kunskap snabbt (alltså effektivt) och utan stigma eller vånda.

Att lärandet bör vara en erfarenhet som betonar framsteg – inte en lång lista på misslyckanden.

Kunskaper är en sann rikedom – för med kunskaper kan man skapa nya värden eller återskapa vad man förlorat.

Kunskaper ger respekt och självrespekt.

Och kärlek, respekt och rikedom kan man aldrig få för mycket av, läste jag i en bok.

Filed under: SvenskTeknik