Werner von Siemens var nog lite visionär. Men ingen orealistisk drömmare. Han såg till att ta reda på hur det verkligen förhöll sig. Oftast genom att mäta. Han var en tidig representant för oss som anser att Inget slår verkligheten. Att han fick en sällan använd måttenhet uppkallad efter sig – siemens, S – kan tyckas lite orättvist. Men om man betänker att S används för att ange ledningsförmåga så var det kanske ändå ett bra val. De tunga enheterna, V, A, Hz och Ω var ju redan upptagna av ”riktiga” forskare och vetenskapsmän. Och Werner var en bra ledare – så det var kanske inte ett så dåligt val…

Utveckling och avveckling
Mina tankar gick till Werner när jag insåg att jag nog borde fräscha upp mitt innehav av mätinstrument. Inte för att det är dåligt i sig, jag har emellanåt beskyllts för att vara instrumentbög. Och i likhet med andra bögar bär jag epitetet med stolthet – kanske går jag med i nästa Prideparad…

Men i det aktuella fallet gällde det att övervaka hastighetsvariationer i en pappersmaskin där ärvärdesgivarna utgörs av mellanfrekvens-tachogeneratorer med varvtalsproportionell frekvens och utspänning. Det är ett gammalt system och när det byggdes kunde man knappt stava till encoder. I ett fall kallades de Digitroner och det ledde till stor förvirring.

Min gamla Metex kunde visserligen visa max, min och medelvärde av frekvensen. Men havereri i mätområdesomkopplaren gjorde den obrukbar. Slänga? Nej, inte jag. Gossens MetraHit, som jag till och med kalibrerat några gånger och i övrigt är ett fantastiskt instrument, har inte medelvärdesbildning av frekvens, och kunde inte användas i det här sammanhanget.

Förfallet inom Fluke
Fluke har några instrument som klarar det men jag vill inte gärna falla för deras reklam som numera mest går ut på att få folk att skämmas för att de inte använder gula instrument. Jag har fortfarande en fullt fungerande 8040, med livsfarliga anslutningar där de oskyddade (non-shrouded) mätsladdarna ibland föll ur och orsakade olyckor och jag välkomnade verkligen Flukes enkät där de frågade oss gamla användare hur en riktigt användbar multimeter skulle se ut.

Fluke 8040 A ingångar hade plåtbitar lödda till laminatet. Livsfarligt om heta tampen lossnade och slog i ståldurken.

Det resulterade i Fluke 87 (”gula galoschen”) som var ett verkligt bra instrument. Philips Scopemeter (med klen skärm och blygsamma egenskaper i övrigt) togs om hand av Fluke och resulterade i den första gula Scopemetern. Som jag förstås också älskade. Allt fungerade som det skulle och batteritiden var hyfsat bra. Sedan tog MBA:s över och förfallet tog sin början. Jag förbigår resten av utvecklingen, eller avvecklingen, med tystnad. Har de fått ordning på nollgenomgångarna vid zoomning? Undrar jag, jå.

Jakten på den kompletta multimetern
Kineserna har börjat bli riktigt bra. Rigol och Siglent (som lätt kan förväxlas med Agilent, tidigare känt som Hewlett-Packard och Keysight – troligen medvetet val medan Rigol kan tolkas som ett skämt – rigoler betyder ju skämta på franska och eftersom Fluke betyder slump på engelska – så varför inte?) har synnerligen kompetenta instrument av många olika slag. Jag har en uppsjö av kinesiska kraftaggregat, funktionsgeneratorer och oscilloskop men ville gärna skaffa mig en bild av marknaden utanför Kina. Det tog mig genom en brokig djungel och till slut verkade det som om fransoserna tog hem spelet. Chauvin-Arnoux har en serie mycket trevliga instrument och jag beställde ett av dem, en MTX 3293, och fick leverans samma vecka. Så här såg det ut när den kom:

Det var Destruktiva Hanterings Ligan som hade hand om transporten. Gamla Postverket brukar leverera nästa dag – de är bättre än sitt rykte – men De Hemskt Långsamma behöver tydligen lite extra tid för att massakrera försändelserna. Instrumentet som sådant såg emellertid OK ut. Det var ändå med viss bävan jag tryckte på ON. Displayen vaknade till liv och eftersom jag hade 230 V i närmsta vägguttag så kollade jag, 236,57 V – det kändes rimligt och jag skrev på kvittot.

Det kan bli väldigt fel om man inte läser specifikationerna ordentligt…
Frekvens var det ja. Att välja Hz var inget problem. Men sedan? Jo, visst visade displayen 50,073 Hz. Med små variationer. Precis som det ska vara på nätet. Men jag ville ju ha mer. Försökte med olika knappar och föll för en som hette TREND. Rakt streck på skärmen. Det var ju i och för sig rätt eftersom nätfrekvensen är bland det stabilaste vi har. Mycket mindre variation än spänningen. Men jag ville se även frekvensvariationen, ju.
Tryckte på REL och fick upp frekvensen plus avvikelser i millihertz och procent med god upplösning, hundradels procent duger väldigt bra i många krafttillämpningar. En knapp hette SURV – den måste jag också prova. Bingo! Där fick jag exakt vad jag ville ha: lägsta, högsta och medelvärde. Och som huvudvisning hade jag aktuell frekvens längst upp på displayen. Jag var nöjd. Men det kom mer.

Men det kan också bli väldigt bra!
Jag vågade mig på att trycka på MEM. Grejerna kunde ju inte gärna brinna upp, resonerade jag. Gul informationstext dök upp på displayen: MEM plus en siffra som ökade hela tiden. Jag tryckte på MEM igen och då fick jag en ledtext som föreslog att jag skulle trycka på MEM igen, men lite längre. Ny meny med valen Files, Record och lite annat. Files verkade ju lovande och det gav en förteckning över filer och eftersom jag bara hade en enda fil lagrad så tryckte jag på Open och fick genast upp en zoomad bild av hur frekvensen varierat de senaste minuterna. Klart och tydligt med högsta/lägsta värde angivna och dessutom en markör som kunde positioneras för exakt avläsning var som helst i kurvformen, med 1 mHz upplösning. Jag började bli lite kär i det här nya instrumentet. Det klarade ju allt jag hade önskat – och väldigt mycket mer.

No comments – it’s all there.

Samma tänk på alla mätområden…
…gör att tilltron ökar och den till synes komplexa hanteringen ganska snart fastnar i ryggmärgen. Det spelar alltså ingen roll om man mäter frekvens, spänning, ström, temperatur, kapacitans eller resistans – alla storheter kan presenteras på samma sätt. Som enkelt mätvärde, som max/min/medel eller som graf med automatisk zoom för bästa upplösning. Kärleken till instrumentet växte och min tidigare älskarinna, även hon från Frankrike, har fått svår konkurrens. Den nya är yngre, lite snyggare – och oerhört kompetent.

Annat noterbart
Diodtest sker med ca 10 mA testström. Det har jag länge önskat. Då slipper man av misstag sortera ut kraftdioder med lågt framspänningsfall, vilket de ofta verkar ha om man mäter med låg ström, men vid 10 mA är risken för detta mycket liten. Och – detta tycker jag MYCKET om – man kan mäta zenerdioder upp till mer än tio volt. Drivspänningen är hela 24 V, jag mätte 24,35. Det har jag aldrig kunnat göra med andra multimetrar. I äldre utrustningar förekommer ibland temperaturkompenserade zenerdioder (diod med negativ tempco i serie med den egentliga zenern) och de har aldrig varit någon god idé, instabila från födseln och sämre med tiden. De är ett bekymmer i äldre utrustningar. Att rigga extra spänningskälla plus seriemotstånd för att mäta dem blev liksom lite för mycket. Så det blev oftast ogjort, men nu finns allt i paketet och även dessa mätningar kan göras snabbt och säkert. Med trendkurva som visar variationen över tid.

På spänningsmätningssidan noterar jag att åtminstone en instrumenttillverkare äntligen har fattat att frekvensomriktarmätningar inte blir bättre av att man slänger in extra mycket hysteres utan att man istället måste sortera ut grundtonen i PWM-spänningen. I det här instrumentet kan ett lågpassfilter med 300 Hz brytfrekvens aktiveras och det ger riktigt bra noggrannhet vid 230 V motorspänning och grundton upp till 50 Hz. Vid 400 V och högre motorfrekvens än 50 Hz har jag ännu inte fått detta att fungera. Där måste jag ta till det gamla 1 Hz lågpassfiltret som direkt ger V/Hz som kan mätas med enklast möjliga voltmeter. Annars blir det lätt som tysken säger: ”Wer misst, misst Mist”. Det behöver inte vara så.

Det är en glädje att ”upptäcka” ett instrument där allt verkar vara rätt. Pessimist som jag är kan jag ändå tänka mig att Verkligheten, som alltid har sista ordet, kanske avslöjar något litet problem. Konstigt vore det annars. Men hittills är jag mer än nöjd och eftersom uppdaterad firmware kan laddas ner så ordnar det sig nog med den saken också.

Ha det bra i centrum eller periferi. Var den än ligger. Kommentarer läser jag gärna.

Gunnar Englund, GKE Elektronik AB

Läs Mera om elektrolytkondensatorer
Läs Glödlampor kan också ge problem
Läs Hur gammal kan elektronik bli
Läs kWh-mätarna och de höga elräkningarna
Läs Nätspänningen, harmoniseringen och Brexit.
Läs Stjärnor, deltan och andra metoder
Läs Svårt att koppla in en transformator?
Läs Djurgårdskalle och ljusbågen del 1
Läs Djurgårdskalle och ljusbågen del 2

Filed under: SvenskTeknik