En forskargrupp på Chalmers har tagit fram en effektiv process för att bryta ner vilket plastavfall som helst till molekylnivå. Gasen som bildas kan sedan bli nya plastmaterial av ursprunglig kvalité. Tekniken skulle kunna omvandla dagens plastfabriker till returraffinaderier, inom ramen för deras befintliga infrastruktur.

Tekniksystemet som gör en cirkulär användning av plast möjlig, samtidigt som det kopplar samman användningen av allt kolbaserat material av både fossilt och biogent ursprung. Illustration: Boid

Att plast inte bryts ner utan blir kvar i naturen är ett av våra stora miljöproblem. Men en forskargrupp som leds av Henrik Thunman, professor och avdelningschef för Energiteknik på Chalmers, ser plastens beständighet som en tillgång för att skapa en cirkulär användning. Egenskapen att den inte bryts ner gör det möjligt att skapa ett riktigt värde för använd plast och därmed en ekonomisk drivkraft för att samla in den.
– Vi får inte glömma att plast är ett fantastiskt material som ger oss produkter som vi annars bara hade kunnat drömma om, säger Henrik Thunman. Problemet är att den tillverkas till så låg kostnad att det hittills har varit billigare att producera ny plast av olja och fossil gas än av insamlat och utsorterat plastavfall.
Forskarna har utfört sina försök med kemisk återvinning via ångkrackning av plast på Chalmers kraftcentral i Göteborg, med målet att få fram en effektiv process för att producera ny plast av prima kvalité av använd plast.
– Genom att hitta rätt temperatur, uppvärmningshastighet och uppehållstid har vi i våra experiment visat hur vi kan omvandla 200 kilo plastavfall i timmen till en fördelaktig gasblandning i 850 graders värme. Den kan sedan återvinnas på molekylär nivå för att bli nya plastmaterial.
År 2015 återvanns globalt endast två procent av drygt 350 miljoner ton plastavfall till produkter av likvärdig kvalité som den ursprungliga, och åtta procent återvanns till en lägre kvalité. Huvudparten av de 40 procent som inte hamnade på soptippar eller i naturen gick till energiåtervinning eller bara till volymreducering via förbränning, vilket orsakar koldioxidutsläpp till atmosfären.
När man ser på återvinning av plast idag kopplar man detta till den så kallade avfallstrappan, där man i princip smälter om plasten till lägre och lägre kvalité, innan den slutligen energiåtervinns.
– Istället för detta fokuserar vi på att flytta kolatomerna i den insamlade plasten till ny plast av ursprunglig kvalité, det vill säga till det översta steget i avfallstrappan, för att skapa en verklig cirkuläritet.
Idag tillverkas plast av ursprunglig kvalité genom att slå sönder fossila olje- och gasfraktioner i en så kallad kracker i petrokemiska fabriker. I den skapas de byggstenar, bestående av enkla molekyler, som sedan sätts ihop till den enorma variationen av olika plastmaterial vi använder i vårt samhälle.
För att göra motsvarande från insamlad plast krävs utveckling av en ny process. Det Chalmersforskarna nu har visat är hur en sådan process skulle kunna utformas tekniskt, samt hur den på ett kostnadseffektivt sätt kan integreras i existerande petrokemiska fabriker. En utveckling som skulle möjliggöra en transformativ omställning av dagens petrokemiska kluster till framtidens returraffinaderier.
Chalmersforskarna kommer att arbeta vidare med processen.
– Vi går nu från de inledande försöken, som ssyftade till att påvisa möjligheten med processen, till att inrikta våra insatser på att ta fram mer detaljerad kunskap. Kunskap som krävs för att skala upp processen från försöken som görs i skalan enskilda ton plast per dag till en kommersiellt intressant skala som är hundratals ton per dag.
Processen riktar in sig på alla typer av plastblandningar som naturligt skapas i vårt avfallssystem eller historiskt har lagrats, exempelvis på soptippar, i hav och på land.
Det som nu möjliggör att använda insamlad och sorterad plast i storskaliga petrokemiska fabriker är att det insamlade materialet börjar finnas i tillräckliga volymer. Dessa fabriker kräver i storleksordningen 1-2 miljoner ton utsorterat plastavfall per år för att ställa om. Detta kan jämföras med Sveriges totala mängd plastavfall år 2017 som var kring 1,6 miljoner ton, av vilket endast kring 8 procent materialåtervanns till plast av lägre kvalité.
Chalmersforskarna ser därmed en möjlighet att skapa en cirkulär användning av plast i vårt samhälle, som samtidigt frigör oss från vårt behov av olja och fossil gas för produktion av olika plastmaterial av prima kvalité.
– En cirkulär användning av plast skulle bidra till att skapa ett riktigt värde på plast som är använd, och därmed en ekonomisk drivkraft för att samla in den överallt på jorden. Detta skulle i sin tur bidra till att minimera läckage av plast till naturen, och även till en avsättningsmarknad för insamlandet av plast som redan har läckt ut, säger Henrik Thunman.
Uttjänt biobaserat material som papper, trä och kläder kan också användas som råvara i den kemiska processen. Det innebär att andelen fossilt material i plast successivt kan minskas. Fångar man dessutom in koldioxid i processen skapas nettonegativa utsläpp till atmosfären. Visionen är att skapa ett uthålligt cirkulärt system för kolbaserade material.

Filed under: SvenskTeknik