Staten kan göra mycket för att hjälpa elektronikindustrin, men den planerade straffskatten på elektronik hör definitivt inte dit. Att sätta en "fulstämpel" på elektronik är något av det mest negativa man kan tänka sig.
S.E.E. inleddes med en paneldebatt om elektronikindustrins framtid i Sverige. Tanken var att tala om innovationskraft och hur man kan underlätta för företag att snabbare komma ut med sina idéer på marknaden, men mycket kom att handla om den planerade punktskatten på elektronik. Skatten motiveras av miljöhänsyn, men riskerar att få totalt motsatt effekt.
– Alla miljöprojekt förutsätter avancerad elektronik och att i det läget sätta en "fulstämpel" på elektronik är galet, säger Sara Mazur, chef för Ericsson Research. Idag mer än någonsin behöver vi locka ungdomar till elektronikområdet och det gör vi definitivt inte genom att klassa elektronik som miljöfarligt.

I panelen, från vänster: Charlotte Brogren, GD Vinnova, Mats Odell, ordförande Smartare Elektroniksystem, Maria Månsson, ordf Svensk Elektronik, Hans Hentzell, Swedish ICT, Sara Mazur, chef Ericsson Research och Olle Hulteberg, vd Inission. Diskussionen leddes av journalisten Lennart Persson.

Förutom destruktiva skatter var statligt stöd, utbildning och forskningsfokus några av de ämnen som paneldeltagarna ständigt kom tillbaka till. Ett starkare fokus på elektronik och naturvetenskap i utbildningen skulle till exempel kunna trygga återväxten inom elektronikområdet.
– Vi behöver ha minst en svensk teknisk högskola bland världens tio främsta, säger Sara Mazur. Det skulle vara ett bra incitament för de bästa eleverna att söka sig till teknikutbildningarna.
Ett bättre statligt och kommunalt stöd för företagsetableringar är också något som skulle kunna hjälpa elektronikindustrin. I jämförelse med framför allt Tyskland står sig det svenska stödet ganska slätt.
– I Tyskland har kommunerna stora ekonomiska fördelar av att attrahera elektronikföretag och det ger resultat, säger Mats Odell. Det är en dragkamp mellan regionerna som vi inte ser i Sverige.
–I Tyskland ser vi också en mycket starkare satsning på forskning och utveckling, säger Charlotte Brogren. Mycket mer av satsningarna är offensiva snarare än defensiva. I Sverige går till exempel bara fyra procent av de statliga pengarna till forskning, medan andelen i Tyskland är hela 25 procent.
Det mest radikala receptet kom nog ändå från Olle Hultberg, vd för Insission. Han vill se en verkligt offensiv tekniksatsning i stil med sextiotalets Apolloprojekt.

– Glöm defensiva satsningar på snabbtåg och satsa i stället pengarna på självkörande bilar. Sverige kan bli det ledande landet inom självkörande bilar och en massiv satsning på det området skulle kunna lyfta en rad andra teknikområden också. Här kan vi bli bäst.

Filed under: SvenskTeknik