Ett Chalmerslett forskarlag har studerat två galaxer, långt ut i universum, som innehåller extremt produktiva stjärnfabriker. Astronomerna delade upp galaxernas ljus i enskilda färger med hjälp av kraftfulla teleskop, och blev överraskade av hur många olika molekyler de upptäckte spår av – fler än någonsin tidigare vid så stort avstånd. Mätningar som dessa kan revolutionera vår kunskap om hur galaxer betedde sig under början av universums utveckling, tror forskarna.

Illustrationen visar molekylerna som finns i den avlägsna galaxen NCv1.143, överlagrade på en bild av en liknande närliggande galax, NGC 572, tagen i synligt ljus med Hubble-teleskopet. Bild: ESA/Hubble, Nasa, L. Ho; Jmol (molekyler); R. Cumming (montage).

När vårt universum var ungt var galaxerna annorlunda jämfört med dagens ståtliga spiraler, som är fulla av mjukt lysande solar och färgglada gasmoln. Då bildades nya stjärnor i en takt som var hundratals gånger snabbare än i dagens universum. Det mesta skedde bakom tjocka lager av stoft, vilket idag innebär en rejäl utmaning för forskare som vill undersöka dessa stjärnfabrikers hemligheter.

Men astronomerna kan få en glimt av hur så många stjärnor kunde skapas, genom att studera avlägsna galaxer med hjälp av kraftfulla teleskop.

I en ny studie beskriver Chalmersforskaren Chentao Yang och hans forskarlag nya mätningar med observatoriet Noema (Northern Extended Millimetre Array) i Frankrike. Yang och hans kollegor mätte ljuset från två starkt lysande galaxer i det tidiga universum. Båda hade en hög stjärnbildningstakt, och en av dem är en så kallad kvasar.

– Vi visste att dessa galaxer var extremt effektiva stjärnfabriker, kanske bland universums mest extrema, säger Chentao Yang. För att kunna ta reda på hur de fungerade mätte vi deras ljus vid våglängder runt en millimeter, i hopp om att samla in nya ledtrådar.

Mätningarna visade sig bli mer framgångsrika än vad forskarna hade förväntat sig. I ljuset som de registrerade från de båda galaxerna kunde de se spår av många olika sorters molekyler. När stjärnorna bildades skickades ljus ut i många olika våglängder från de moln av gas och stoft där stjärnorna föddes, djupt inne i galaxerna.

– Det är en fantastisk explosion av färger, i nyanser som det mänskliga ögat inte kan se, säger Sergio Martín från forskarlaget. Genom att kombinera våra observationer med vår kunskap om fysik och kemi kan vi förstå vad färgerna betyder, och se vilka skillnader det finns mellan olika galaxer.

Genom att analysera båda galaxernas spektrum – de individuella färgerna som tillsammans utgör deras ljus – kunde forskarna identifiera 13 olika molekyler, varav flera som aldrig tidigare har upptäckts i så avlägsna galaxer. Molekylerna erbjuder ny information om de fysikaliska och kemiska förhållandena i dessa galaxer. Varje molekyl ger olika ledtrådar om temperatur, tryck och täthet i rymden mellan stjärnorna – liksom om hur stjärnljus, strålning och materia samverkar.

– Att tolka signalerna är en utmaning, säger Chentao Yang. Här ser vi en del av det elektromagnetiska spektrumet som är svår att observera i närliggande galaxer. Men tack vare universums expansion förskjuts ljuset från avlägsna galaxer som dessa till längre våglängder, som vi kan se med radioteleskop som observerar i submillimeter-ljus.

De galaxer som teamet har studerat ligger båda så långt bort att det har tagit nästan 13 miljarder år för deras ljus att nå fram till oss.

– Att titta på de här galaxerna är mindre som en natt under stjärnorna och mer som att se en stad upplyst av neonljus, säger Susanne Aalto, astronom på Chalmers och medlem i forskarlaget.

Astronomer är vana vid att ta bilder av stjärnfabriker i vår egen galax, som Orion-nebulosan och Carina-nebulosan.

– I dessa två avlägsna galaxer ser vi stjärnfabriker som är större, ljusare, fulla av damm och annorlunda på många sätt. Nebulosor som Orion och Carina lyser tack vare ultraviolett ljus från heta, nyfödda stjärnor. Men i de två avlägsna galaxerna kan det ultravioletta ljuset inte ta sig förbi dammlagren. Mycket av belysningen beror i stället på kosmiska strålar – partiklar med hög energi som kan skapas av exploderande stjärnor, eller i närheten av supermassiva svarta hål.

Trots att galaxer som dessa är sällsynta planerar forskarna att studera fler av dem, med hjälp av både Noema och dess ännu större systerteleskop, Alma (Atacama Large Millimetre/Submillimetre Array) i Chile. Båda teleskopen är känsliga för ljus med en våglängd runt en millimeter.

– Våra resultat visar hur Noema, med sina bredbandsmottagare och kraftfulla datorsystem, har öppnat nya möjligheter för att studera extrema galaxer som dessa på den norra himmelshalvan, säger Pierre Cox från forskarlaget. Från det södra halvklotet kommer Alma snart att erbjuda ännu fler möjligheter, tack vare planerade förbättringar av teleskopets känslighet och bandbredd. De mest spännande galaxerna i det tidiga universum kan äntligen få berätta sina historier med hjälp av sina molekyler.

Över hundra olika molekyler har upptäckts i rymden, i gasmolnen mellan stjärnorna. I denna studie identifierade astronomerna molekyler av kolmonoxid (CO), cyanoradikalen (CN), etynylradikalen (CCH), vätecyanid (HCN), formylkatjonen (HCO+), väteisocyanid (HNC), kolmonosulfid (CS), vatten (H2O), hydroniumjonen (H3O+), kväveoxid (NO), diazenylium (N2H+), metylidynradikalen (CH) och cyklopropenyliden (c-C3H2). Flera av dessa (CH, CCH, c-C3H2, N2H+ och H3O+) har aldrig tidigare setts på så stora avstånd.

Galaxerna i studien har beteckningarna APM 08279+5255 och NCv1.143. Tidigare studier har visat att de ligger så långt bort att deras ljus har färdats mot oss i nästan 13 miljarder år, vilket motsvarar deras så kallade rödförskjutningar som är 3,911 respektive 3,565. Rödförskjutning innebär att universums expansion sträcker ut ljuset från avlägsna galaxer till längre våglängder, som kan observeras med radioteleskop.

Trots det stora avståndet lyser galaxerna klart vid radiovåglängder. Deras signaler förstärks tack vare anhopningar av andra galaxer som ligger längs ljusets färdväg – så kallad gravitationslinsning. Den ena galaxen, APM 08279+5255, är också en kvasar. Det är en galax vars centrum lyser starkt hela vägen från radiovågor till röntgenstrålar, på grund av material som snurrar runt ett supermassivt svart hål. Även NCv1.143 skulle kunna innehålla ett centralt svart hål.

Forskningen presenteras i en artikel i tidskriften Astronomy & Astrophysics med titeln SUNRISE: The rich molecular inventory of high-redshift dusty galaxies revealed by broadband spectral line surveys.

Filed under: SvenskTeknik