Att ha tillgång till goda elektroniska kommunikationer i hela landet är avgörande för att hela Sverige ska kunna växa. De flesta av oss betraktar telefoni och bredband som helt grundläggande förutsättningar för att få vardagen att fungera, nästan lika naturligt som vatten i kranen, skriver Sara Andersson på PTS-bloggen.

Sara Andersson
Chef för konsumentmarknadsavdelningen.

Kanske är det så länge sedan att de flesta av oss har glömt bort det. Men en gång i tiden var det faktiskt så att ett antal televerk runt om i världen hade som uppgift att förse medborgarna inte bara med en telefon (som det stod ”Tillhör Televerket” på) utan också med en fast teleanslutning. För att göra telefonin överkomlig för alla fanns länge en maxtaxa för vad ett teleabonnemang fick kosta som mest. Problemet med höga investerings- och driftskostnader i glesbygd löstes generellt genom att man inom det statliga verket kunde omfördela mellan lönsamma och olönsamma abonnenter.

Konkurrens sänkte priserna
Under 90-talet släpptes konkurrensen på telemarknaden fri runt om i Europa. De gamla televerken blev kommersiella aktörer och ett stort antal nya teleoperatörer tog sig in på marknaden. Slutkundspriserna pressades ned av den växande konkurrensen, först inom den fasta telefonin och successivt också på mobilsidan. Behovet av lagstiftade teletaxor för att hålla slutkundspriserna nere försvann med den ökade konkurrensen, och idag finns inte någon sådan reglering alls i Sverige.

För att vara säkerställa en fortsatt god tillgång till telefoni även sedan marknaden liberaliserats, infördes en EU-bestämmelse om rätten till telefoni för alla hushåll och företag. Bestämmelsen är teknikneutral, det vill säga den innebär inte någon preferens för någon specifik teknik så länge som det går att ringa med god funktionalitet. I Sverige har regeln införts i lag som en rättighet för alla stadigvarande bostäder och fasta näringsställen. Fritidshus är alltså exkluderade.

Olika lösningar i Europa
Frågan är nu hur den här rätten på bästa sätt ska tillgodoses. De flesta av oss är nog överens om att det bör ske på ett både säkert och samhällsekonomiskt förnuftigt sätt, där man tar tillvara den moderna teknikens landvinningar och de investeringar som är gjorda i olika nät runt om i landet.

I mitten av april arrangerade ett av utskotten i EU-parlamentet ett seminarium som handlade om just detta. En av frågeställningarna som väcktes är just om Europa ska fortsätta att klamra sig fast vid den ”gamla televerksmodellen” där man fortsätter att använda sig av en enda aktör och ibland också en enda teknik, det gamla kopparnätet, för att förse medborgarna med telefoni. I vissa länder upphandlar staten tjänster från det forna televerket för att säkerställa just detta. I andra länder har man inrättat operatörsfonder där alla teleoperatörer får vara med och finansiera de kostsamma anslutningarna, som återigen oftast tillhandahålls av det f.d. televerket.

En annan modell, som framhölls vid seminariet, är att utnyttja alla de fördelar som konkurrensen och den nya tekniken fört med sig. På seminariet lyftes Sverige fram som ett föregångsland, ett land där vi genom en rad insatser under åren har en mycket god telefoni- och bredbandstillgång, trots att vi inte har de allra bästa geografiska och demografiska förutsättningarna. En stor del av investeringarna i infrastruktur i vårt land är kommersiellt drivna, även om PTS också uppställt vissa krav på täckning vid utbyggnaden av trådlösa nät. Idag täcker 3G-nätet 99,60 procent av befolkningen. I 450 MHz-bandet finns en mycket god yt- och befolkningstäckning som idag uppgår till 99,86 procent av befolkningen. Även i glest befolkade områden är tillgången till telefoni för fastboende och företag i dag säkerställd.

Trådlös teknik nyckel till tillgänglighet
De trådlösa teknikerna har uppenbara kostnadsmässiga fördelar i glesbygd eftersom de med en mindre investering kan täcka fler kunder än vad trådbunden infrastruktur kan göra. Teknikutvecklingen visar också att vi kan få ut alltmer kapacitet av de trådlösa näten, så att vi kan använda dem för bredbandstjänster.

Den trådlösa telefonin kan också erbjuda samma funktionalitet som den gamla, trådburna tekniken, till.exempel att kunna nå larmtjänst och förmedla uppgift om var den uppringande befinner sig. Faktum är att mobiloperatörerna redan 1994, när GSM-mobiltelefonin blev en gemensam europeisk lösning, åtog sig frivilligt att erbjuda kostnadsfria samtal till larmtjänsten, s.k. nödsamtal. Något som vi mobilanvändare idag tar som självklart. Idag är det också så att mobiloperatörerna samarbetar om tillgång till varandras nät för att ge maximal tillgång till nödsamtal.

I  PTS senaste bredbandskartläggning visar det sig att 1 100 hushåll och företag i Sverige saknar tillgång till bredband om minst 1 Mbit/s. De flesta av dessa kommer nu att få möjlighet till trådlöst bredband i det nästa steg som nu tas. PTS auktionerade i mars ut tillstånd i det så kallade 800 MHz-bandet där en viktig del i tillståndsgivningen är att säkerställa bredbandstäckning till hushåll och företag som idag saknar det.

Förväntningarna på att alla ska få tillgång till goda elektroniska kommunikationer ställer helt nya krav på PTS som regleringsmyndighet. I Sverige kan vi inte längre förlita oss på den gamla televerksmodellen där man utgår från att det gamla kopparnätet ska säkerställa allas tillgång till telefoni. Det handlar snarare om en mängd olika insatser, inte minst om att möjliggöra investeringar i trådlösa nät, för att nå upp till ambitionen.

Filed under: SvenskTeknik