Svenskarna är duktiga på att lämna in sina batterier för återvinning men nu kommer nya utmaningar när litiumbatterierna tar över marknaden.

– Vi ser definitivt större risker vid insamlingen och fortsätter att utvärdera hur vi ska jobba för att minska dessa, säger Kristina Eriksson, ansvarig för operativ styrning och kvalitetssäkring på El-Kretsen.

El-Kretsen bildades 2001 när producentansvaret infördes. Det innebar att de som säljer elektroniska produkter också måste ta hand om sina förbrukade varor och därmed hjälpa till att sluta kretsloppet.

– Vår uppgift är att hjälpa producenterna att uppfylla sitt producentansvar genom att erbjuda ett rikstäckande insamlingssystem.

Totalt samlas 155 700 ton elavfall in i Sverige, cirka 3 500 ton eller drygt 2 procent är batterier.

I dag är drygt 10 procent av de insamlade batterierna primära litiumbatterier eller litiumjonbatterier och andelen ökar snabbt. De nya batterierna erbjuder mycket mer energi och är ändå betydligt lättare. Men det finns en baksida.

– Det är allmänt känt att litiumbatterier kan hamna i termisk rusning och börja brinna.

Vanligaste orsakerna till termisk rusning är att batterierna utsätts för mekanisk påverkan, som startar en kemisk reaktion som i sin tur genererar en väldigt snabb värmeutveckling. Värmen kan sedan sprida sig till närliggande celler som också hamnar i termisk rusning. Ofta med brand som följd.

– Problemet är att även om man släcker lågorna så kan den termiska rusningen fortsätta och batterierna börja brinna igen när man tror att de är släckta.

Riskerna har inneburit att litiumjonbatterier redan 2017 klassades som farligt gods, något som kraftigt påverkat batteriinsamlingen.

– Vi fick gå ut till alla insamlingsplatser med nya rutiner och separerade litiumbatterier redan i insamlingen i specifika behållare.

I dags används två stora plastlådor ute på Återvinningscentralerna, en för litiumbatterierna, en för det övriga. När botten är fylld lägger personalen på ett isolerande lager vermikulit, innan ett nytt lager batterier läggs på.

Vermikulit är ett mineral med mycket hög värmebeständighet. Den isolerar och skyddar så att värmeutveckling inte sprids från ett batteri till ett annat. Vermikuliten fungerar också stötdämpande och skyddar även på så sätt att batterierna skadas under transporten.

Kristina Eriksson berättar att vi nu är mitt uppe i ett teknikskifte där litium och litiumjonbatterier ersätter alkaliska. Men trots att trenden varit synlig under lång tid har insamlingen bara kommit upp i 10 procent litiumbaserat, medan litiumbatterier står för 35 procent av nyförsäljningen. Hon menar att det alltid finns en förskjutning mellan försäljningen av en vara och när batteriet hamnar i insamlingsflödet.

– Jag ser att riskerna med insamlingen av litiumbatterier ökar i takt med att andelen litiumjonbatterier ökar och energiinnehållet också ökar. Det har förekommit bränder, framför allt i anläggningarna där batterierna tas emot och hanteras, exempelvis sorterings- och återvinningsanläggningarna.

Utöver vermikulit tittar även El-Kretsen på någon form av brandsläckare för litiumbatterier.

– Brandsläckaren som används, och kommer att tillhandahållas till alla i vårt system, är en brandsläckare som tagits fram specifikt för att släcka bränder för litiumbatterier. Detta släckmedel är baserat på samma mineral som vermikulit – men det är löst i vatten och kan därför lägga sig som ett täcke på batteriet när det brinner och kyla ned det så att den termiska rusningen bromsas eller avtas – och branden släcks.

Filed under: SvenskTeknik