I det här numret av EiN finns det en ganska lång rad artiklar om verifiering. När jag satte samman temat roade jag mig med att jämföra med samma ämne för tio år sedan och det är en ganska intressant utveckling.

På den tiden låg nästan all fokus på hårdvara. Det viktigaste var att kunna verifiera ASIC- eller FPGA-konstruktioner och se till att allt blev rätt. I den mån verifieringen handlade om mjukvara gällde det att omvända mjukvarufolket till att använda kombinerade mjuk/hårdvaruverktyg med en nästan total fokus på hårdvara.

Idag handlar desto mer om hur hårdvarufolket skall kunna assistera programmerarna och göra deras arbete lättare. Nu är det inte tal om att få mjukvarufolket att anpassa sig. Kanske det inte gick.

Mjukvarans andel är idag mycket större och andelen programmerare har växt dramatiskt. Fokus ligger på systemlösningar och det gör att hårdvaran får en relativt sett mindre betydelse.

Det mest uppenbara exemplet på det här är Nokias lappkast i slutet av sommaren. Från att ha betraktat sina ASIC-konstruktioner och sina radiolösningar som superviktiga konkurrensfördelar, meddelade man plötsligt att man skulle outsourca utvecklingen av nästa generations 3G-kretsar till STMicroelectronics. Den hårdvara som ändå utvecklas av Nokia skall kunna licensieras till andra.

Kisel är i och för sig viktigt, men differentieringen görs i mjukvara och design. Kretsarna kan köpas av andra och förmodligen blir det billigare.

Allt släpps direkt

Hur kan man då släppa något som är en så uppenbar kärnverksamhet? Riskerar man inte att hamna på efterkälken?

Risken är kanske inte så stor. Halvledarindustrin är fruktansvärt konkurrensutsatt och alla släpper alla nyheter så fort som det är möjligt. Att hålla inne med en finess av konkurrensskäl innebär att någon annan gör samma sak och lanserar den. Förväntningarna om snabb utveckling och prispress styr.

Då är det intressant att jämföra med bilbranschen. Där har man alltid varit mästare på "sandbagging", alltså att pytsa ut det man har långsamt och försiktigt för att inte riskera att förstöra sin egen marknad.

Det är till exempel lustigt att se hur begeistrade alla motorjournalister blir när Volvo berättar att de tänker lansera en "plug-in-hybrid", alltså en hybridbil som kan laddas i ett vanligt eluttag och klara huvuddelen av körningarna på elektricitet. Man skulle kunna tro att det här är ett fantastiskt tekniskt genombrott.

Men den här typen av bil skulle utan större problem ha kunnat tillverkas på åttio- eller nittiotalet. Komponenterna var visserligen lite dyrare och batterierna något sämre, men med lite god ingenjörskonst hade det gått alldeles utmärkt.

Nu verkar i alla fall de flesta biltillverkare överens om att det är dags för plug-in-hybriden och det är förstås positivt. Men tänk om bilindustrin hade tagit det här steget redan för tio eller femton år sedan. Då hade miljöproblemen varit mindre och bilindustrin sedd i ett mera positivt ljus.

Osäker säkerhet

Jag skrev för ett bra tag sedan om det egendomliga i att använda osäker sextiotalsteknik för gigantiska penningtransaktioner. Det handlar förstås om kontokort och framför allt Internethandel med kontokort.

Förra månaden fick jag själv tillfälle att se hur det fungerade på nära håll. Vid något inköp hade någon avkodat säkerhetsinformationen på mitt kort. Någon hade alltså vänt på kortet och läst den tresiffriga CVE-koden. Sedan var det bara att beställa av hjärtans lust. 30 000 kronor på ett par dagar blev resultatet innan kortföretaget anade oråd.

Naturligtvis tog kortföretaget "smällen", men det här kan ju inte rimligen hålla särskilt länge till. Ett system där man "håller fram plånboken" och ber säljaren ta vad han önskar kan inte vara särskilt vettigt. Speciellt inte när plånboken både innehåller de pengar man faktiskt äger och dessutom en inbyggd kredit upp till jättebelopp.

Internet är dessutom extra farligt, eftersom det är ett distribuerat system. I de flesta fall är det en fördel. När alla går åt samma håll blir den samlade effekten oerhörd. Men det gäller också bedrägerier. När kunskapen om hur man gör sprider sig blir utvecklingen exponentiell. Det kan bli väldigt dyrt.

Filed under: Ledare