Sedan en tid har miljötänkande fått ökad plats i medierna. Det var FNs klimatpanels tredje delrapport som gav fart på debatten. Insikten att resurserna är ändliga och att vi redan är inne i en cykel av klimatförändring sprider sig och börjar accepteras av även av dem som tidigare hårdnackat förnekat att vi skulle stå inför några problem.

En intressant hypotes dök upp häromdagen i DN, där Uppsalaprofessorn Kjell Aleklett ifrågasätter den globala temperaturhöjningen eftersom fossila bränslen som olja, naturgas och kol kommer att ta slut inom överskådlig tid. Han skriver att oljeutvinningen väntas nå sin topp någon gång under 2008 till 2018, beroende på om vi dämpar vår konsumtion eller inte, kolproduktionen i USA (som är världens största kolförbrukare) har redan nått sin maximala kapacitet och naturgas verkar bli en kortare brygga mot renare produktion än vad många har trott. Sammantaget innebär Kjell Alekletts presenterade värsta fall att industrin kommer att behöva dubbelt så mycket energi fram till år 2100 som man idag ser sig kunna utvinna ur dagens fossila bränsle! Slutsatsen är att en annalkande brist på fossila bränslen kommer att rädda vår miljö.

Men innan dess lär vi få en markant temperaturhöjning om vi inte lyckas stoppa den successivt ökande energiförbrukningen. Insikten om detta innebär såväl hot som möjligheter för elektronikindustrin. Den måste nu anpassa sig till den europeiska unionens EUP-direktiv vilket har kommit till just i syfte att dämpa energiförbrukningen. EUP står för Energy Using Products. Vidar Wernöe, vd på Elektronikkonsult AB, informerade nyligen Elektronikindustriföreningens medlemmar om EUP-direktivet. Han visade att på 30 år har elanvändningen i Sverige fördubblats. Samma mönster ser vi i andra europeiska länder.

Den elektronik vi dagligen omger oss med är inte idealisk. Nätadaptar med linjärregulatorer eller dåligt dimensionerade kretsar och transformatorer är energibovar. Ännu värre är det med nätaggregaten i våra datorer. Det är fascinerande hur billiga de är. Men de enkla konstruktionerna har också sina brister: Räkna med kring 105 W förlust per aggregat. Om 100 000 enheter är i bruk 8 timmar om dagen motsvarar det uppvärmningen av 3620 villor!

Det lär finnas många områden där elektroniken kan konstrueras om för att ge lägre förluster. Det finns också områden där elektronik kan lösa energifrågor som tidigare lösts mera rudimentärt. Efterfrågan av energibesparande lösningar kommer att bli en viktig drivkraft för nordisk industri. Att det finns lång tradition av energitänkande här uppe Norden bör vara en tillgång som skulle kunna exploateras kommersiellt i högre grad än tidigare.

Organisationen EPE, European Power Electronics and drives, skriver i sin senaste rapport att av EUs energikonsumtion svarar 40 procent för elektrisk energi, men att denna siffra väntas öka till 60 procent år 2040. Av elenergin kommer andelen styrd energi att öka från 40 till 80 procent år 2015. Energistyrning kommer med andra ord att bli ett viktigt tillväxtområde! Av industrins energiförbrukning går redan idag 60 procent till effektreglerade elmotorer.

I LUM, Lunds Universitets Magasin, nr 4 läser vi om en annan "käpp i hjulet". Per-Gunnar Andréasson, professor i berggrundsgeologi varnar för att en rad metaller kommer att bli bristvara inom en relativt snar framtid. Även om man räknar bort framtida tillväxt kommer kända reserver av zink att vara förbrukade om 22 år, koppar om 31 år, bly om 20 år och silver om 14 år. Till det kommer att indium, som bl a används för att göra mikrovågskomponenter och optokomponenter för vissa våglängder, kommer att ta slut redan om sex år. Att ta fram optokomponenter i kisel är ett mål, men hittills har utfallet varit dåligt eftersom en laser i kisel utnyttjar bandgapet indirekt.

Sammantaget kommer förväntade brister i tillgång av såväl fossila bränslen som viktiga metaller att kräva att såväl industrin som universiteten tänker i nya banor.

Filed under: Ledare