Y2k, MM eller CCCCCCCCCCCCCCCCCCCC?

Minns ni Y2k? Minns ni Språkrådets tvångströja? Den, där Margareta Westman, Sture Allén och Gunnar Andersson fick för sig att det skulle bli svårt att vänja sig vid sådana konstruktioner som ”Tvåtusenetthundratjugotre” och därför redan under 1980-talet började propagera för att säga år tjugohundra om år tvåtusen.

Själv var jag starkt emot detta omotiverade ingrepp i språket och fick förstås rätt många ”föreläsningar” där språkmänniskor ansåg sig veta mycket bättre än ”dom där obildade teknikerna” vad som gäller i matematikens värld. Värst var journalisterna. Dessa människor som varken kunde skilja mellan US billioner och europeiska billioner och inte förstod skillnaden mellan logaritm och algoritm hade ändå fullt klart för sig hur det skulle vara.

Propagandan vann – i Sverige
Det gjordes faktiskt några undersökningar där mannen (och kvinnan) på gatan berättade vilket uttryck de föredrog och resultatet var entydigt; de som överhuvudtaget hade en uppfattning föredrog ”år tvåtusen”. Själv jobbade jag redan då ”World Wide” med svenska, tyska, franska och engelska som arbetsspråk och hade rika tillfällen att diskutera detta i olika länder. Någon enstaka person ansåg att det var ett intressant filologiskt spörsmål men de flesta använde Zweitausend, Deux Mille och Year Two-thousand. Ingenstans i de länder jag besökte – från Japan, större delen av Europa, Namibia, Egypten, Sydafrika USA eller våra trogna grannar Norge eller Danmark hade någon förståelse för det obegripliga resonemanget som låg till grund för detta.

Men de korrekta svenskarna började förstås använda ”tjugohundra”. Flata och okunniga har vi alltid varit. Och rädda för att ”skämma ut oss” genom att avvika från majoriteten.

Hur hade romarna gjort?
Med deras talsystem finns det två rimliga sätt att uttrycka talet 2000. Antingen med MM eller genom att rada upp tjugo stycken ”C” – vilket också är ett legitimt, men opraktiskt, sätt att uttrycka samma siffra och som jag aldrig nånsin hittat i verkligheten.

Att Språkrådets system inte fungerade särskilt bra visade sig snart. Och nu är det nog mera uttryck som ”tjugotjugo” man hör i politiska kretsar. För att ta till sig den monstruositeten måste man nog vara uppvuxen i politiken – eller vara tillverkare av Eau de Cologne.

Lyckligtvis finns det fortfarande många normala människor i Sverige. Sådana som säger år Tvåtusentjugo om innevarande år. Det gläds jag åt.

Millenniumbuggen, då? Vad hände?
De flesta läsarna här på Elektronik i Norden har fullständigt klart för sig vad problemet var. Kort uttryckt handlade det om att man sparade siffror i årsangivelser. Skippade hundratalssiffror och samtidigt glömde de rätt så lurviga reglerna för vad som är skottår och vad som inte är skottår. Det hade redan skapats ganska många åttabitarssystem för administrativa ändamål, inpassagekontroller och maskinstyrningar. Så när det blev allmänt känt att det inte alls var så att vart fjärde år var skottår utan att var hundrade år, dvs vart fyrtionde skottår inte var skottår och den några hundra år gamla regeln också komplicerade tillvaron genom att utesluta årtal som var jämnt delbara med 400 från undantaget så blev det så komplicerat att paniken grep omkring sig.

Vi jobbade då med att utveckla ett åttabitarssystem för inpassage på postterminaler. Visserligen var adressbussen sexton bitar bred, så vi kunde adressera 64 kB minne, men det utrymmet var ändå inte mycket att hänga i granen när det ödesdigra tolvslaget natten mot den första januari 2000 närmade sig.

Kommunikationen mellan de olika enheterna skedde via Kermitprotokoll i 2400 Bd och så var det i många system. Potentialen för stora problem ansågs vara hög och många konsultfirmor skar guld genom att ”stresstesta” allt från mikrovågsugnar till stordatorsystem. Några egentliga problem tror jag inte att man hittade och i många fall bedömdes risken så liten att det var lika bra att ta den eventuella smällen när och om den ändå inträffade.

Det small rejält på nyårsdagen!
Hos oss var det en mycket oväntad hushållsapparat som i stort sett exploderade på nyårsdagen. Kanske var jag en aning trött och okoncentrerad men det behövde tvättas lite så jag slängde i saker i tvättmaskinen och tryckte på start. Allt verkade OK så vi ägnade oss åt frukosten.

Inga larm från passagesystem eller andra system som jag varit inblandad i hördes. Men då small det från badrummet. Locket på tvättmaskinen hade flugit upp och blöta persedlar låg kringspridda. Det skrek från mekaniken och luktade bränd drivrem. Så det var bara att bryta matningen och försöka förstå vad som hade hänt.

Det krävdes ingen djupare analys. Jag hade tydligen inte sett till att låsningen (röda inringade spaken i bilden) var ordentligt i läge och när centrifugeringen startade kastades luckan upp.

Vi drog och köpte en ny maskin redan samma dag. Personalen på maskinfirman var djupt berörda av millenniumbuggen och undrade förstås om det skulle bli rekordförsäljning?

Vi kunde inte lova det och förklarade att det var SBK – aka operatörsfel.

Resten av världen verkade inte råka ut för några stora problem. Men de hade kanske lite mera rutinerade operatörer…

Ha det bra i periferin – var den än finns

Kommentarer läser jag gärna

Gunnar Skogsgurra Englund, GKE Elektronik AB, Ställdalen

Filed under: SvenskTeknik