Nya regler för nätkoncession
Regeringen har tillsatt Elisabet Falemo som särskild utredare att se över regelverket för nätkoncessioner. Ett av målen med utredningen är att undersöka om det går att få till en effektivare tillståndsprocess. Utredningen ska vara klar senast den 10 juni 2019.
Regeringen vill ha en grundlig genomlysning av regelverket kring nätkoncessioner för att säkerställa att det finns förutsättningar för att bygga ut elnätet på ett miljömässigt och samhällsekonomiskt hållbart sätt. För detta behöver det utredas om tillståndsprocessen är ändamålsenlig och effektiv.
– Jag ser fram emot att få föra dialog med branschen, myndigheter och andra berörda för att om möjligt göra reglerna mer anpassade till dagens och morgondagens krav, säger Elisabet Falemo.
Vidare vill man också se över hur miljöbalkens bestämmelser ska vara tillämpliga på beviljade nätkoncessioner. Dessa bestämmelser prövas av Energimarknadsinspektionen i tillståndsprocessen men ingår också i den tillsyn som kommuner och länsstyrelser utövar.
Elledningar får inte byggas eller förvaltas utan särskilt tillstånd, så kallad nätkoncession. Dessa tillstånd meddelas av Energimarknadsinspektionen i enlighet med ellagen. Tillståndsprocessen ser likadan ut oavsett vilken typ av ledning det rör sig om, och handläggningstiderna varierar. Enligt Energimarknadsinspektionen är den genomsnittliga handläggningstiden ett år om man räknar in både nya ansökningar om linjekoncession och ansökningar om förlängning.
Det svenska elnätet delas in i stamnät, regionnät och lokalnät och ägs och förvaltas idag av cirka 170 elnätsföretag.
Tillstånd, nätkoncession, krävs för elledningar som har en spänning, strömstyrka eller frekvens som kan vara farlig för personer eller egendom.
Det finns två typer av nätkoncession – nätkoncession för linje och nätkoncession för område. Energimarknadsinspektionen beslutar om nätkoncessioner efter ansökan. Förutsättningarna för att beviljas nätkoncession och villkoren för nätkoncessionsinnehavare, bland annat anslutningsplikt, finns i ellagen (1997:857).
Filed under: SvenskTeknik