FMV satsade 100 miljoner kronor för några år sedan i ett program för att ge nanoteknikforskningen en skjuts och samtidigt hitta användningsområden för tekniken. Resultatet börjar nu visa sig och fyra produkter står nu inför ett genombrott.

Försvarsmaktens nanoteknikprogram startades redan 2003 med målet att utveckla nya material och ny teknik för det framtida försvaret.
– Av drygt 100 förslag valde vi ut 19, av dessa var det sju som startade. Dessa reducerades till fyra vid halvtid. När vi nu summerar kan vi se ett antal goda forsknings- och teknikutvecklingsresultat, säger Hans Norinder, programansvarig vid Försvarets materielverk, FMV.

Projekten uppges även främjat samarbeten mellan forskare, såväl svenska som utländska, liksom förbättrat nätverk och hjälpt fram industriell produktframtagning. I stället för att först låta forskare göra sitt jobb och sedan låta företagen realisera produkter satsade FMV redan från början på att integrera forskare och leverantörer i projekten. 
– Vi valde att ta med industrin för att resultaten snabbare skulle kunna realiseras till användbara produkter.
 
De fyra projekt som nanoteknikprogrammet stöttat och som nu är nära ett produktgenombrott är ett optiskt sensorskydd, en terahertzradar, ett bionanolab samt en kamouflageduk.

Det optiska sensorskyddet ska skydda människans öga mot starka laserpulser. Det ska först och främst användas i kikare och sikten. Det består av ett speciellt glasmaterial, som reagerar blixtsnabbt på en laserpuls, förmörkas, och bara släpper igenom ofarliga mängder ljus till ögat.

Terahertzradarn är en personskanner som kan liknas vid en kamera som kan se dolda skjutvapen och sprängmedel genom kläderna. Radarns frekvens, strax under en THz, gör att radiovågorna kan tränga igenom kläderna och ge en uppfattning om något vapen eller sprängämne döljs. I det arbetet har det också ingått att utveckla nya elektronikkomponenter som kan klara av att arbeta vid så höga frekvenser.

Bionanolabbet är avsett för att snabbt upptäcka och identifiera biologiska vapen. Ett prov från smittat vatten, luft eller jord, prepareras och injiceras i en plastskiva med inpräglade kanaler och reaktionskammare. Det eftersökta ämnet, exempelvis mjältbrand, förstärks och märks för att sedan kunna detekteras på optisk väg. Det finns även civila användningsområden för produkten för att detektera andra sjukdomar.

Kamouflageduken består av tre väldefinierade skikt med en blandning av olika små partiklar som absorberar såväl radarvågor, infraröd strålning och synligt ljus. Slutresultatet är en gummiduk som kan fästas på fordon, flygplan med mera, för att dölja dessa från upptäckt. Projektresultatet kan övergå i en produkt inom kort.

Filed under: SvenskTeknik