De är små, men många och tillsammans ska de leverera banbrytande internationell forskning om en relativt okänd del av vår atmosfär, den så kallade termosfären. Totalt 28 kluster av miniatyrsatelliter, 20-30 centimeter långa och högst tre kilo tunga, ska samverka i olika omloppsbanor. En av dessa miniatyrsatelliter, är byggd och utvecklad av forskare i rymdtekniska system vid Luleå tekniska universitet.

Reza Emami, professor i rymdtekniska system vid Luleå tekniska universitet. Foto: Tor Lundberg Tuorda

– Alla satelliter kommer att ligga i omloppsbanor i termosfären, på en höjd mellan 200 och 380 kilometer, som är det minst utforskade skiktet i atmosfären, säger Reza Emami, professor i rymdtekniska system vid Luleå tekniska universitet. Tidigare har det utförts experiment för enpunktsmätningar in-situ, men tiden tillbringad i termosfären har bara varit några tiotals minuter. QB50-satelliterna kommer att kunna mäta på flera punkter under en tidsperiod i storleksordningen fyra till åtta månader.
Miniatyrsatelliten från Luleå tekniska universitet ingår i det så kallade QB50-projektet, ett projekt vars syfte är att få ut mer data om den lägre termosfären för att förbättra befintliga modeller av jordens atmosfär. Projektet är också en demonstration av hur teknologi i form av miniatyrsatelliter kan används för flerpunkts- och in-situmätningar.
Miniatyrsatelliten från Luleå tekniska universitet har transporterats ut i rymden via en lastraket, och är långtifrån det enda bagaget. Ombord på lastraketen finns ytterligare 27 miniatyrsatelliter. För en vecka sedan sköts lastraketen Orbital ATK Cygnus upp från Cape Canaveral Air Force Station i Florida. I lördags dockade raketen vid den internationella rymdstationen, ISS. Raketen ska leverera runt 3 500 kilo gods och utrustning till ISS.
– Alla satelliterna har transporterats till ISS för förvaring. Vid lämplig tidpunkt, om ungefär två veckor, tas satelliterna fram och kontrolleras av besättningen på ISS. Därefter kommer satelliterna att släppas ut och spridas till sina respektive omloppsbanor. Detta görs med hjälp av the Japanese Experiment Module Robot Manipulator System (JEMRMS), en tio meter lång robotarm som finns på ISS.
Efter att ha släppts ut från ISS ska de 28 satelliterna agera tillsammans i harmoni, det vill säga ha samordnade omloppsbanor, rörelser och manövrar. Ett sådant kluster av satelliter möjliggör för mer omfattande mätningar i rymden. Miniatyrsatelliten från Luleå tekniska universitet är byggd och utvecklad av forskargruppen i rymdtekniska system i samarbete med det brittiska rymdföretaget Open Cosmos Ltd.
– Genom QB50-projektet har vi kunnat bilda ett nätverk av internationella samarbetspartners för vår framtida forskning. Forskare och studenter i vår grupp har fått en unik praktisk erfarenhet av ett världsomspännande rymdprojekt.
En miniatyrsatellit, en cubesat, är en fyrkantig satellit som mäter tio centimeter och väger ett kilo. Miniatyrsatelliterna som används i QB50-projektet är så kallade dubbel- eller trippelminiatyrsatelliter; de består av två eller tre satellitenheter och väger mellan två och tre kilo. Tack vare den större storleken finns mer utrymme för moduler och nyttolast, det vill säga mätinstrument.

Filed under: SvenskTeknik