”Det finns gott om riskkapital men inga företag värda att satsa på.” Uttalandet kom från en riskkapitalist för ett drygt år sedan. Många hade bränt sig när företag efter företag tvingades ställa in betalningarna efter det att börsbubblan sprack. I många fall kan man tala om en överreaktion. Men visst fanns det anledning till rannsakan. Många interpolerade tillväxtkurvorna och siktade ”mot himlen”. Att kostnaderna ökade tog man med ro. Dessa skulle man ju ta igen med framtida vinster. Många tog plats i alltför stora och dyra lokaler i Kista, eller i liknande områden med på den tiden höga hyror och anställde alldeles för många personer. Kapitalet åts upp av löner, hyror och dyra inventarier och när situationen var tänkt att räddas med nyemission fanns det inte längre några som ville satsa pengar.

En klassisk kurva beskriver det hela: omsättningen går till en början upp för att sedan komma in i en rejäl svacka innan försäljningen slutligen kommer igång. I den här svackan har många stupat.

Idén till att bilda företag brukar börja med att forskare/uppfinnare ser en potential till att skapa en kommersiell produkt. Det är ett inte alldeles lätt steg. Här kan det vara lämpligt att ta kontakt med någon av de inkubatorverksamheter som finns i anslutning till olika universitet och högskolor, t ex Stockholm Innovation @ Growth, för att få hjälp med affärsutveckling, finansiering, säljutveckling, industrialisering mm. Därefter behövs det ”såddfinansiering” för att kunna utveckla en produkt. Den här fasen kräver mycket kapital och med tiden behöver man engagera flera personer. Kravet på arbetsinsatser ökar hela tiden i takt med att mängden löner och ersättningar stiger.

När dessa faser klarats av är det dags att ta in riskkapital för att kunna producera och marknadsföra produkten. Riskkapitalisten vill givetvis ha sin del av kakan så småningom, antingen genom att företaget säljs eller börsintroduceras. Här gäller det att inte vara småsnål. Amerikanen Bob Sundahl, som grundade riskkapitalbolaget Clay Street Associates, gästade för två år sedan Sverige då han manade dem som startar företag att släppa in andra ägare med orden:

”Det är bättre att äga 5 procent av en större mängd än 50 procent av inget”.

Lyckligtvis har riskkapitalisterna nu vaknat vid liv och sett att det finns gott om projekt att satsa i. Härom veckan kunde vi på vår hemsida meddela att det nordiska företaget Eqvitec Partners AB/OY skulle satsa 1,2 miljarder kronor (130 M euro) i mindre teknikföretag i Norden. Det handlar om att investera i 20-30 företag. Det första officiella heter Movimento, arbetar med fordonselektronik och har fått ett kapitaltillskott på 30 miljoner kronor.

Vi kan komma att få en ny våg av nystartade företag, som kanske hamnar på börsen om 3-5 år. Det är vältillkomna tillskott i en industrisektor med stora förändringar.

Vi får utgå från att aktörerna har lärt sig något från den förra krisen och inte går in i de nya gropar som en starkt förändrad marknad kan innebära. Det kunnande som finns i Norden skall inte undervärderas så som ofta görs. Att riskkapital nu åter kommer vår bransch tillgodo ger därför stora förhoppningar för framtiden. Låt oss dock inte inteckna dessa för mycket denna gång! Det gäller att ha full kontroll över det man spenderar. Euforiska utbrott som att ”grabbar vi har råd” måste bytas ut i idel snålhet. Här har Kamprad med sitt Ikea mycket att lära ut och det är väl knappas någon tillfällighet att aktiviteterna sjuder i Gnosjö.

TV hade härom veckan ett inslag som gick ut på att det borde finnas hårdare regler för dem som startade företag. Upplägget var att folk tvingades bli egna företagare därför att de stora arbetsgivarna inte anställer. Men skulle dessa verkligen anställa fler om regelverket blev hårdare för dem som startar företag? Man kan fråga i vems intresse det låg att TV gav den här vinklingen? Att bromsa nyföretagande måste ses som en nationalekonomisk katastrof och att klamra sig fast vid en gammal fackföreningsbaserad modell måste väl ändå vara som att stoppa huvudet i sanden medan övriga världen springer förbi.

Friare anställningsformer skulle ge en dynamik som ytterst genererar framgång och välstånd. Att omsätta kunskap i kommersiella produkter och tjänster från etablerade och
nya bolag måste bli primärt fokus i den globala marknad
vi nu lever i.

Filed under: Ledare