En bransch i rörelse, står det på första sidan, men det skulle kanske snarare ha stått rörelser. Flera skeenden pågår samtidigt. Efter utflyttningen till Asien har en del av produktionen återvänt. De forna öststaterna, som ett tag även de fick lämna över sin produktion till Asien, producerar nu i ökad omfattning.
Visst har Europa tappat produktion. Electronica visar dock att det inte betyder att elektronikbranschen skulle mattas av. Tillströmningen av besökare och det aktiva mässdeltagandet pekar på en högkonjunktur. Den ständiga frågan är då förstås, har vi nått toppen eller är detta bara början på något stort?

Uppdelad värld
På Electronica träffade jag träffade Lothar Maier, vd för Linear, som berättade om hur världen alltmer delas upp, där konstruerandet till stor del sker i Europa och USA medan komponentleveranserna går till de producerande länderna i Asien. Under mässans paneldebatt, där halvledarföretagens företagsledare deltog, sade Satoru Ito, Renesas vd, att tempot i den asiatiska marknadsutvecklingen har minskat och om hur han ser ökade aktiviteter i Europa, framför allt inom fordonsindustrin.
Mycket av fordonselektroniken kretsar nu kring Tyskland och det lär dröja innan de kinesiska biltillverkarna lägger in elektronik i någon större omfattning i bilarna.
Paneldebatten tog upp ett annat, ständigt återkommande ämne, nämligen hur man skall få tag i talanger. Västvärldens, läs Europas och USAs, ungdomar undviker jobbiga teknikstudier och bristen på utbildade tekniker och forskare blir alltmer prekär. En europeisk representant för ett halvledarföretag hade en idé om att man borde anställa välutbildade indier, men det visade sig att dessa hellre söker sig till USA än Europa. En slutsats i debatten blev att halvledarföretagen måste investera i de orter där man har tillgång till utbildad arbetskraft.

Miljötänkande
En klar trend kunde skönjas på Electronica: "Alla" talar nu i termer om miljö. Mycket handlar om verkningsgrad, t ex i DC/DC-omvandlare där digital styrning är ett sätt att ytterligare höja effektiviteten i ett system. Nya halvledarkomponenter framhävs extremt effektsnåla. Matningsspänningarna sänks och vi ser nya typer av testutrustning för att klara de lägre spänningarna.
Komponenter i kiselkarbid kan vara ett sätt att spara effekt. Genom att komponenterna klarar höga temperaturer behöver man inte effektkrävande kylsystem för dessa. Och i hybridbilar och kraftdistribuerande system är spänningståligheten en egenskap som i stort kan bidra effektivare energianvändning. Att kiselkarbiden i det sammanhanget är intressant ser vi nu ett tydligt exempel på i satsningen från Volvo Technology Transfer och Midroc New Technology AB.
Kiselkarbidtekniken utvecklades starkt på KTH och Acreo under 90-talet och det amerikanska företaget Cree såg till att det blev en hype kring den nya tekniken. När deras första generation RF-effekttransistorer kom ut visade de sig inte hålla måttet. Det återstod problem att lösa. Så gör det fortfarande!
Det är bara att konstatera att det krävs uthållighet och att detta inte är något nytt. Gå tillbaka i halvledarhistorien och se på den utveckling som varit. Hur många år tog det inte innan det fanns kommersiellt tillgängliga transistorer med de egenskaper som industrin behövde? Det krävs ytterligare forskning för att nå "ända fram" och det kräver i sin tur att de som satsar pengar på forskning, undervisning, sådd- och riskkapital förstår vilka vinster som är möjliga i det långa loppet. Men det kanske inte är så lätt att propagera för långsiktighet i en värld med allt snabbare rörelser?

Filed under: Ledare