Det nu 75-årsjubilerande företaget Scapro har i takt med industrins olika epoker ändrat inriktning. I dag dominerar skräddarsydda kundspecifika komponenter för kunskapsintensiva produkter.

1934 grundade David W Lundin företaget, förutom två medgrundare. Firmanamnet var då Scandinavian Produce Co AB.
När sonen, Åke Lundin på 40-talet kom in som vd i företaget såg han affärsmöjligheter i internationell handel. Han genomförde affärsresor bland annat till Asien, Mellanöstern, Mellanamerika och Afrika. Resorna i världen gav upphov till ett flertal affärskontakter som i hög grad formade Scapro som ett internationellt handelshus.
På 50-talet flyttade företaget från Birger Jarlsgatan till Kungsbroplan. Där stannade man till 1969 för att då flytta till villan på Alviksvägen 65, i Äppelviken, Bromma. Där bedrivs verksamheten fortfarande och utifrån sett har inte så mycket ändrats. Men tittar man bakom fasaden har verksamheterna skiftat radikalt under åren.
Företaget började med att exportera skandinaviska produkter från träindustrin, exempelvis tjära och terpentin. Från slutet av 40-talet till slutet av 80-talet sålde Scapro bland annat HIAB-kranar, bildelar, bastuaggregat och olika verkstadsprodukter till ett stort antal länder.
Under en tid sålde Scapro också mattor. Orsaken till det var att man hade exporterat HIAB-kranar till Turkiet, men inte fick betalt för dessa i pengar. Hälften av fordringarna omsattes i stället i ett större parti mattor.
Exportverksamheten avvecklades mot slutet av 80-talet då behovet av extrem exportkunskap inte var lika efterfrågad av svenska företag.
Elektroniken kom in som en del av verksamheten mot slutet av 40-talet. Man började importera och sälja elektronikkomponenter i egenskap av generalagent. På den tiden kunde man ju söka ensamrätt att representera komponenttillverkarna i Sverige. Den äldsta agenturen, Meinert, har man ännu kvar. Kontraktet skrevs 1949!
Numera opererar Meinert under namnet Arcus. Den mest betydande agenturen under 50-talet var den tyska glödlampstillverkaren Taunuslicht som gjorde miniatyrlampor för exempelvis telefonväxlar. Den största kunden var naturligtvis LM Ericsson.
Under de följande 20 åren utökades antalet agenturer. Murata, tillverkare av keramiska filter och kondensatorer, kom till som agentur 1961. Framför allt fick Scapro agenturer på elektromekanik och passiva komponenter, men även halvledare fanns med i programmet. NEC var en av dessa.
Under 1980- och 1990-talet gick elektronikbranschen i Sverige starkt framåt. Ericsson växte sig stort och så gjorde även många komponentdistributörer. Scapros försäljning av elektronikkomponenter toppade med 168 MSEK i mitten av 1990-talet då Scapro rankades som den sjunde största distributören i Sverige. Då hade man 24 anställda. Idag har Scapro 14 anställda varav två arbetar på lagret på Ranhammarvägen.
När fokus för komponentdistribution riktades mot mer logistik och priskonkurrens kunde Scapro inte stå emot de internationellt stora distributörskedjorna. En stor del av marknaden för passiva komponenter flyttade också från Sverige till lågkostnadsländer.
Inriktningen ändrades under slutet av 90-talet till att sälja mer kunskapsintensiva produkter och att ta fram kundspecifika komponenter.
– Det gäller idag att sälja komponenter till vilka vi kan tillföra ett värde, säger Peter Lundin, vd och ägare i tredje generationen av familjeföretaget.
Idag består sortimentet till övervägande delen av knappsatser, silicon- och plastdetaljer samt komponenter för skärmning och störunderstryckning, som filter och kondensatorer samt glas med skärmningsegenskaper. Till det kommer en rad olika typer av passiva komponenter och elektromekaniska produkter.

Filed under: Svensk Ekonomi