Vissa kallar den en strypsnara, andra älskar den. Oavsett vilken kategori du tillhör kan det behövas inspiration när det är dags att knyta textiltrasan. En halv windsor är trots allt lite… vardaglig. Lösningen på slipstristessen kommer från KTH-forskare som luskat ut att det finns flera hundra tusen sätt att knyta en slipsknut och dessutom skapat en slumpmässig slipsknytarguide för detta.

Mikael Vejdemo-Johansson, forskare på KTH

I början av juni varje år tar drygt 100 000 gymnasieelever studenten. Cirka hälften av dem kommer med stor sannolikhet att knyta en av sina första slipsknutar. Där och då väcks ett intresse för slipsen hos några, medan slipslågan för evigt släcks hos andra.
En person som har ett högst levande slipsintresse är KTH-matematikern Mikael Vejdemo-Johansson. Det var när han för några år sedan tittade på de två avslutande filmerna i Matrix-triologin som han noterade skurken The Merovingians udda slipsknut. Eftersom han kände till Cambridge-forskarna Yong Maos och Thomas Finks arbete runt ett matematiskt språk för att beskriva de manövrar som krävs för att knyta en slips tog han en titt på deras lista över möjliga knutar.
Listan var 85 slipsknutar lång men innehöll inte Merovingians version.
– Det finns en klick med Matrixfans som diskuterat hur Merovingians slipsknut ska kunna reproduceras. Detta har i sin tur lett fram till en rad nya slipsknutar vid namn Edeity, Eldredge och Trinity. Jag lärde mig att knyta dessa knutar, och för mitt eget höga nöjes skull kollade jag ifall knutarna fanns med Yong Maos och Thomas Finks lista. Det gjorde inte knutarna, säger Mikael Vejdemo-Johansson, forskare på avdelningen Datorseende och robotik (CVAP) på KTH.
Han berättar att vissa smärre förändringar av Yong Maos och Thomas Finks språk behövdes.
– Det var väldigt små korrigeringar som krävdes för att språket skulle bli komplett. Därtill hade Yong och Thomas bestämt sig för att slipsen var tvungen att avslutas på ett särskilt sätt, en begränsning vi tog bort.
När Mikael Vejdemo-Johansson säger "vi" syftar han på Anders Sandberg från universitetet i Oxford University, Ingemar Markström (ingenjörsstudent, Datateknik, på KTH) samt Meredith L. Patterson och Dan Hirsh, två experter på formella språk som varit med och bidragit till forskningen.
Tillsammans utvecklade, förfinade och förenklade de Yong Maos och Thomas Finks språk. De gick från åtta till elva sätt att vinda och linda slipsen runt sig själv, så kallade drag eller manövrar. Detta fördelat på tre olika symboler eller bokstäver (W, T och U) i språket.
– Vi ökade på uttryckskraften i språket och tog som sagt bort vissa begräsningar. Resultatet blev 177 147 slipsknutar istället för 85 stycken. Efter en vetenskaplig granskning visade det sig dock att antalet möjliga slipsknutar var ännu fler, hela 266 682 stycken.
Förutom att förenkla människors vardag runt slipsknutsknytande, vad är då poängen med forskningen? Det är ju skönt nördigt att räkna ut hur många möjliga slipsknutar som finns, men sedan då?
Forskningsresultatet ger en ökad förståelse och möjligheter till bättre datasäkerhet, detta då forskningen bland annat handlar om formella språk. Mikael Vejdemo-Johansson menar att programmeringsspråk kan konstrueras enligt samma grammatiska princip som slipsknutsspråket. Endast godkända ord eller bokstäver accepteras, resten ignoreras.
Det viktigaste är dock att resultatet i sig har ett inneboende värde när det kommer till vetenskapskommunikation.
– Genom att prata om slipsar är det väldigt lätt att fånga människors intresse eftersom detta är ett ämne som berör många. Då kan man fortsätta samtalet men med inriktning forskning. Det blir lättare att då börja prata om formella språk, lingvistik och programmering utan att börja med Internetprotokoll eller annan grundläggande men komplex nivå. Detta har ett stort värde.
Om vi återgår till slipsknutarna: hur många har Mikael Vejdemo-Johansson testat själv och hur många av de 266 682 knutarna är användbara?
– Mitt intryck efter att ha burit slips regelbundet i något år – och kanske knutit bortåt 100 olika slipsknutar – är att en hel del av dem är skeva, ganska fula och något av en knölig version av Trinity-knuten. Sedan har jag dragit slutsatsen att även om vi systematiskt kartlagt antalet knutar och numera kan kommunicera runt dem så är det fortfarande en konstart att knyta en slips. Det gäller helt enkelt att hitta skönheten i havet av möjligheter.
Forskningsartikeln "More ties than we thought", som handlar om Mikael Vejdemo-Johansson och de andras arbete runt antalet möjliga slipsknutar och hur man kommunicerar runt dem, har precis tagit sig till en så kallad peer review, det vill säga vetenskaplig granskning.

Filed under: SvenskTeknik