Jag tog i förra veckan en tur till Östersund och kontrakttillverkaren Solectrons produktionsanläggning. Tanken var framför allt att titta på deras Lean Production-satsning, och se om de ganska fantastiska siffror som redovisats också håller i verkligheten.

Och visst fungerar det. Trots att alla steg ännu inte är genomförda har man lyckats att minska produktionstiden till en femtedel. Ändå syntes inga slavdrivare med piskor. Personalen såg ut att arbeta i en fullständigt normal takt. Ingen sprang runt med vild blick.

Snarare tvärtom förresten. Det var inte mycket förflyttningar alls. Lean Production går bland annat ut på att skära bort onödiga förflyttningar och onödiga moment och det gör att produktionen verkar lugn och sansad.

Men det är klart – visst är det en återgång till det löpande bandet, om än i modern och betydligt mera ergonomisk form. Och tur är väl det. Många av de experimentfabriker med självstyrande grupper som infördes på sjuttio- och åttiotalet blev återvändsgränder, med låg produktion och dålig kvalitet. Tanken att alla skall klara allt är vacker, men svår att kombinera med effektivitet.

Lean på andra håll

Att effektivisera en process innebär bland annat att man tittar på alla steg och ser till att inget steg lägger krokben för ett annat. Då kan jag inte låta bli att tänka på sjukvården. Där görs fantastiska insatser på många håll, men det verkar långt ifrån alltid finnas något processtänkande. Fantastiskt avancerade och väl genomförda operationer kan sättas på spel när den nyopererade patienten läggs på fyrasal med gemensam toalett och en uppsjö av ilskna bakterier (jodå, det är ett mig närstående fall och patienten blev mycket riktigt infekterad). Exemplen på onödiga väntetider på grund av för få narkosläkare är många. Och felaktigt förskrivna läkemedel är ännu fler.

Det innebär inte att läkare och personal inom sjukvården är inkompetenta. Tvärtom är standarden hög. Men de är värda ett processtänkande, där patienten/kunden hanteras rätt hela vägen.

Samma ojämnhet finns på många andra ställen i samhället. Motorvägar slutar med stoppljus, Jätteinvesteringar i infrastruktur förfuskas genom att de värsta flaskhalsarna inte byggs bort. Man slösar med miljoner, men sparar på tusenlappar.

Skulle det då gå att effektivisera vanliga samhällsfunktioner och kräver det inte jätteresurser?

Att det går att effektivisera är väl uppenbart för de flesta. Och att det inte kräver jätteresurser är nog också uppenbart. Det räcker att titta på förändringarna vid införandet av Lean Production. Ofta handlar det om enkla och "småtöntiga" förändringar, som ändå ger stora resultat. Redan att göra förändringar i samarbete med de som skall utföra arbetet medför närmast automatiskt stora förbättringar.

Kisel och Ikea

Det mest uppenbara exemplet på stegvisa förbättringar finns inom halvledarindustrin. På 30 år har i grunden samma teknologi förfinats från geometrier uppåt 10 µm till neråt 45 nm. Maximala antalet transistorer har ökat från ca 50 000 till ett par miljarder.

Och det är faktiskt samma teknologi i grunden. CMOS var kanske inte standardvalet för trettio år sedan, men det fanns mikroprocessorer och minnen i CMOS. Och det är i princip samma teknologi som används idag, om än med högre renhet, bättre masker och förfinade processer. Alla processteg är förstås viktiga.

Ett enklare fall av stegvisa förbättringar såg jag när jag var på IKEA härom dagen. Företaget har länge spridit ut kassar och kundvagnar överallt i varuhuset för att inte hämma köplusten (självklart, men nästan ingen annan gör det). Nu kompletterar man med enkla tvåhjuliga pirror för den som inte vill släpa på en stor kundvagn. Naturligtvis går det att köpa motsvarande pirra i annan färg i kassan. Ett smart exempel på processtänkande. Och den numera berömda femkronorskorven tar ganska effektivt kål på den irritation som åtminstone jag alltid har efter ett varuhusbesök (dessutom säljer de en utmärkt pesto). Listigt.

Bra fart

Efter allt gnäll kanske det kan vara värt att avsluta med lite positiva tongångar. Det är visserligen några veckor sedan Embedded World-mässan, men jag är fortfarande imponerad över hur välbesökt och positiv den var. Det finns nog hopp för branschen.

Filed under: Ledare