Siffran är oklar, men vissa talar om att elektronikindustrin i Sverige har hälften så många anställda idag som för sex, sju år sedan. Samtidigt har företagen blivit effektivare. Många hade övertalig personal efter de goda åren men lyckades vända skutan när intäkterna föll tack vare drastiska nedskärningar av kostnader. Färre personer arbetar nu mer och man fortsätter att jaga effektivitet eftersom pressen från den globala marknaden konstant ökar. Få nyanställer trots att orderingången ökar.

För oss som arbetar inom elektronikbranschen är det lätt att se detta mönstret. Bekymmersamt är att detta tycks gälla de flesta branscher. De personer som har någon nyckelkompetens för industrin får ofta arbeta långt över rimliga gränser. Andra kommer inte in på arbetsmarknaden, antingen därför att de som unga ännu inte har någon praktik eller för att de anses ha för hög ålder. Är man för gammal vid 35 år? Ericsson senaste neddragning fick många att lyfta på ögonbrynet.

Det går bra för Sverige. Göran Perssons mantra dunkas in om och om igen. Men den ekonomiska tillväxten verkar dock inte leda till så många nya jobb. Det talas om en "rejäl" ökning av antalet sysselsatta. De ca 30 000 nya jobben är dock i sammanhanget "peanuts". Kommer det att bli så många fler? Mot det talar företagens expansion utomlands, fortsatt effektivisering tack vare IT-utvecklingen och en ökande prispress från låglöneländer som blir allt duktigare.

Så hur skall ekvationen lösas? Skall vi inse att den totalt halva miljon människor som är arbetslösa eller befinner sig i arbetsmarknadsåtgärder kommer att förbli så även i fortsättningen och fånga upp detta med ett välfärdssystem – eftersom vi ändå ingen har någon chans mot låglöneländerna? Dessa utvecklas ju ständigt mot högre kunskapsnivåer. Eller skall vi ta upp kampen genom att skapa bättre förutsättningar för vår industri? Det låter som om svaret skulle vara givet, men så är det givetvis inte. Fördelning står mot tillväxt i debatten som dock har varit tämligen lågmäld och som tycks handla om plånboksfrågor än ideologier. I avvägningen vänster-höger befinner sig blocken i årets politiska debatt nära varandra, med i många fall överlappande synsätt.

Att Sverige är med i EU tycks för övrigt vara helt bortglömt i diskussionerna. En av tankarna med den europeiska unionen var att bli effektivare i en global konkurrenssituation. Vad ser vi av detta? I vilka riktningar vill de olika partierna påverka och hur? Det förefaller enbart vara junilistan som öppet tar ställning vad de vill med vårt EU-medlemskap. Men medierna förefaller bojkotta detta parti och EU-frågorna över huvud taget inför årets val.

Synsättet på EU varierar mycket mellan olika EU-länders regeringar. På sikt kommer de troligen att tvingas till att en utjämning av såväl skatter som lagar och det är kanske inte så populärt att ta upp.

Förutsättningarna för företagande varierar starkt mellan olika länder. Företagandet har minskat i Sverige, trots politikernas vilja att skapa nya jobb. Det som avskräcker är framför allt 3:12-reglerna som förhindrar företag att växa genom att företagarna tvingas ta merparten i lön. Den som trots detta lyckas spara i sitt företag, genom flit och skicklighet, förmögenhetsbeskattas om företaget bygger upp ett kapital över ett visst värde. Medfinansieringen av sjuklön är ett en annan faktor som gör att småföretagare tvingas ta till andra lösningar än att anställa, t ex att hyra in folk tillfälligt eller att ytterligare effektivisera en produktionslina genom inköp av nya maskiner. Dessa kanske blir så effektiva att personalstyrkan kan reduceras. Ett annat hot är att tvingas låta en halvtidsanställd gå upp till heltid. Om företaget har svaga marginaler kan ett sådant tvång i stället leda till att personen i fråga måste avskedas.

Att göra det enklare att korttidsanställa personer, för att ungdomar skall få möjlighet till praktik, vore kanske en lösning men är ett rött skynke för många. I Frankrike ledde förslaget till kravaller. Danmark har sitt system för "flexicurity" som har haft positiv effekt på ungdomsarbetslösheten. Men systemet ger inget anställningsskydd vilket kräver ett rejält skyddsnät.

Politiker må debattera i denna höger-vänsterskala, men frågan om någon kan ge en relevant lösning på problemet med en ihållande hög arbetslöshet i hela Europa. Samtidigt vore det kanske fel att tro att politikerna skall kunna lösa denna fråga. Minskad styrning av medlen kan vara en väg mot ökad sysselsättning.

Hur elektronikbranschen mår för vi en indikation på under mässdagarna på Electronix i Göteborg, 5-7 september och på Elektronik-06 i Odense, 12-14 september. Manifestationer som dessa kan mycket väl verka som katalysatorer för en positiv utveckling. Det finns tecken i tiden som kan innebära att branschen nu lyfter. Hur högt beror bland annat på de spelregler som våra politiker slår fast.

Filed under: Ledare