Utvecklingsoptimism är ett vackert ord, men märkligt nog har det under lång tid fallit ur modet. Ur mediaflödet kan man lätt få uppfattningen att det mesta bara blir sämre, att problemen hopar sig och de absolut inte går att lösa med teknologi.

Jämför man det här med femtiotalets utvecklingsoptimism är det svårt att förstå hur en så kraftig omsvängning kunde ske. Vi som var barn på femtiotalet och unga på sextio- och sjuttiotalet minns kanske en del i ett rosa skimmer, men ärligt talat – det var sämre förr.

Idag kan vi gnälla över dåliga TV-program, operativsystem som hänger sig och överflödet av spam och virus. Men det är ganska futtiga problem, jämfört med de nya möjligheter som öppnats. Och visst finns det större problem, som ungdomsarbetslösheten och utflyttade arbetstillfällen. Men också de går att lösa och skräcken för globalisering och outsourcing håller på att lägga sig. Förändringar, också de som verkar obehagliga, ger alltid nya möjligheter för den som har förmåga att se dem.

Vackert väder

Dessutom är våren på väg och solen lyser från en nästan klarblå himmel. Svenska företag går för fullvarv och ekonomin förbättras i snabb takt. Därför tänker jag den här gången försöka låta bli att gnälla över allt som är dåligt och i stället titta på en del av de många möjligheter som finns.

De mest uppenbara möjligheterna finns förstås i de stora politiska omvälvningar som skett de senaste åren. Stängda eller delvis stängda marknader som Kina, Indien, före detta Sovjetunionen och hela Östeuropa är numera tillgängliga. Den som vill kan naturligtvis välja att se bara problem och försvunna arbetstillfällen, men det är dumt att bortse från att ett par miljarder människor som snabbt skall upp till "normalnivå" ger massor av möjligheter. Numera slipper vi också historiska dumheter som planekonomi och "dialektisk materialism". Det är mycket värt.

Förväntningar styr

Mina barn brukar klaga på att jag gör jämförelser med halvledarindustrin i tid och otid, men ibland är faktiskt jämförelserna relevanta. Det intressantaste är att se hur de positiva förväntningarna har styrt halvledarutvecklingen de senaste trettio åren och vilka otroliga resultat det har lett till.

För en förbluffande stor del av förändringarna beror helt enkelt på att alla har kommit överens om en positiv förändringstakt. Moores lag är inte på något sätt "historiskt nödvändig". Men alla tror på den och ingen vågar avvika, eftersom man då skulle riskera att hamna på efterkälken.

Egentligen har inte grundförutsättningarna ändrats särskilt mycket de senaste trettio åren. Vi arbetar fortfarande med kisel som utgångsmaterial och samma grundstrukturer. Ändå har packningstätheten ökat några hundra tusen gånger, prestanda ökat några tusen gånger och priset för en given funktion minskat på ett sätt som i alla normala sammanhang skulle betraktas som totalt omöjligt.

Det innebär inte att alla andra områden i samhället kan förändras på samma drastiska sätt, men det är intressant att se hur elektronikutvecklingen skett med hjälp av massor av små förbättringar på en mängd olika områden. Revolutionerna har varit få, men de små förändringarna många.

Det här tänkandet har slagit igenom i många andra områden, om än inte i samma höga grad. Men det skulle med stor sannolikhet fungera också i samhället i stort, om vi bara kunde etablera positiva förväntningar och se att det faktiskt fungerar. Det är betydligt bättre än att leta fel också i positiva förändringar.

Ny teknikvana

Utvecklingsoptimismen på femtio- och sextiotalet ledde i en del fall till stora misstag. När sedan reaktionen kom på sjuttiotalet ledde det ibland till en total teknikfientlighet och genomgående till en sund misstänksamhet mot alltför storskaliga lösningar.

Idag är samhället genomsyrat av teknik på ett sätt som var svårt att förutse för bara tio år sedan. Mobiltelefonerna har gjort att alla är tillgängliga överallt och bredbandsutbyggnaden har kommit en bit på väg, även om Sverige tyvärr har halkat ner till plats nio enligt en ny OECD-rapport.

Ungdomar, men även äldre, har vant sig vid att ständigt dra nytta av informationsteknologi och småskalig teknik. Rädsla och teknikfientlighet byts mot något som mera liknar femtiotalets teknikfascination. Det märks till och med i storskalig teknik som kärnkraft, där allt fler är positiva, eller argumenterar utifrån tekniska snarare än känslomässiga förutsättningar.

Så vi kanske återigen kan lära oss att förvånansvärt många problem kan lösas med teknik och att utvecklingen går framåt om vi bara bestämmer oss för det. Och med lite tur kanske till och med sommaren blir bra.

Filed under: Ledare