Halvledarbranschen går åter mot en topp. Denna gång är det inte telekom som skapar någon bubbla. Den här gången handlar en mångfald olika utvecklingar som totalt driver marknaden framåt. Det kan komma att bli en långvarig positiv utveckling som just på grund av mångfalden troligen inte bryts av så abrupt som vid senaste nedgång. Nu är det ”contents” som driver på elektronikutvecklingen menar National Semiconductors Brian Halla, dvs tal, stillbilder, video och data som lagras på dvd-skivor, i MP3-spelare, som programvara etc. Frågan är förstås var de stora pengarna hamnar: hos dem som producerar detta innehåll eller hos elektronikföretagen som levererar komponenter och utrustning? Hur som helst hamnar en stor del i Asien, där det mesta av detta ”junk” produceras.

Hemelektroniken ser ut att vara nästa stora bubbla som förmodligen brister när de olika delmarknaderna blir mättade. Det borde drabba främst Asien.

USA har genomgått en hårdför omstrukturering där mycket av produktionen har lyfts över till lågländer. Tidigare kom många innovationer till i de enorma forskningslabben ”Bell labs” och ”Xerox technology parc”. Men sedan finansieringen försvann, som när AT&T upplöstes i tre bolag, avstannade också innovationsgraden. Europa har en stark spelare, Imec, som inte bara är ett renodlat forskningsinstitut utan även en verksamhet med ambitioner att kommersialisera uppfinningar som kan ligga till grund för nya företag. Vi skulle behöva mer av detta i Europa, med ökade forskningsanslag från regeringar, EU och företag!

Hur är det då i vår del av vår världsdel? Rapport ”Framtidens IT-jobb – Kista, Budapest, Bangalore Peking” uttrycker en pessimistisk syn på hur Sverige skall kunna utvecklas som IT-land. Den är utarbetad av Åsa Holmgren och Magnus Kjellson på enheten för strategisk utveckling vid Sif och kommenterad av Mari-Ann Krantz, Sifs förbundsordförande, i Dagens Nyheter (9 april).

– Det finns ingen i Sverige idag som driver IT-utvecklingen framåt”, konstaterar hon.

I en accentuerad utflyttning till låglöneländer är inget heligt. Var inte förvånad om personen hos de engelska eller amerikanska företaget du ringer till bryter på indiska. I själva verket kan hela telefonitjänsten vara utlokaliserad till ett call-center i Indien!

Utlokaliseringen berör arbeten som ligger allt högre i värdekedjan. I riskzonen ligger både utveckling av programvara och webb och generellt gäller allt arbete som är av upprepad karaktär och som är lätt att definiera. Jobb av säkrare karaktär finns inom mera komplexa områden som system och nätverksutveckling, försäljning och marknadsföring, PR och analysfunktioner. Innovation och ledarskap bedöms vara mer säkra.

Under guldåren, mot slutet av 90-talet, var Ericsson och Nokia de stora loken som drev utvecklingen i Norden. Så är det åter, men förutsättningarna är radikalt annorlunda. Alla storföretag outsourcar så långt det är möjligt. Många fick sluta sina tjänster under åren av konsolidering. Vart tog de vägen, fråga många? Vissa gick i (alltför?) tidig pension medan andra nu arbetar som konsulter, anställda i konsultbolag eller som egenföretagare.

Teknisk folkbildning

Rapporten slår fast att Sveriges ledande position som IT-nation inte längre är självklar och sätter fokus på det faktum att ungdomarna har visat ett ständigt minskande intresse för teknik och matematik. En orsak kan ha varit att man efter den stora nedgången inte ville satsa på en utbildning för att gå ut i arbetslöshet. Men idag anställer företagen åter tekniker och den nyblivne civilingenjören riskerar knappast längre att hamna som biljettkontrollant i tunnelbanan.

Så en av förutsättningarna för en framtida, välmående industri är välutbildade personer. Här gäller det för politiker att bana väg för detta. Det kan de bara göra om de på allvar sätter sig in i problemkomplexet och arbetar fram strategier och lösningar, med hjälp av kunniga personer och organisationer från näringsliv och utbildningsväsen.

I sammanhanget vill jag ge TV en rejäl känga: Varför produceras det bara undermåliga TV-program om teknik? Sedan Bengt Feldreichs ”Tekniskt magasin” på 60-talet har de flesta teknikprogram varit av karaktären ”så enkla att alla kan förstå” (tror sig förstå) med resultat att ingen har förstått något av det som är väsentligt. Grunden för det verkar ligga i journalister utan teknikkompetens och intresse, som inte inser att det finns en stor potential tittare som med bildningshunger. Det ligger i samhällets intresse att höja status för teknikkunnande, så som faktiskt sker i Tyskland där man kan se utmärkta TV-program om teknik!

Att det sedan måste bli enklare att starta och driva företag är en självklar pusselbit i en vision om en högtstående IT-nation. De krafter som motarbetar detta borde lusläsa Sifs rapport som ger en utmärkt bild av vår roll i det globala spelet.

Filed under: Ledare