De senaste veckorna har varit ovanligt intressanta. I snabb följd har jag diskuterat outsourcing av produktion för kontraktstillverkningstemat, outsourcing av konstruktion för konsulttemat och dessutom EDA under DATE-konferensen i München och embeddedsystem under Embedded World i Nürnberg. Och det intressanta är att alltsammans hänger ihop så bra.

Vi har, med all rätt, varit rädda för outsourcing eftersom den försvårar samarbete mellan olika grupper. Men det intressanta är att vi lyckades bygga upp så höga murar mellan de olika grupperna också på den tiden när företagen var vertikalintegrerade och innehöll alla funktioner inom samma väggar. Produktionsfolket kommunicerade inte med konstruktörerna, konstruktörerna kommunicerade inte med testingenjörerna, programmerarna kommunicerade inte med hårdvaruutvecklarna och systemkonstruktörerna kommunicerade inte med någon. Det här är naturligtvis kraftigt tillspetsat, men verkar ändå ha en ordentlig gnutta sanning.

Tvingas till kommunikation

Utgångsläget var alltså inte särskilt bra och därför förlorade man i många fall inte särskilt mycket när företagen bröts upp och "delaminerade". Det verkar i en del fall som om kommunikationen till och med blev bättre, eftersom det plötsligt fanns ekonomiska incitament att kommunicera. Ett bra exempel på det är halvledarindustrin, där modellen med kiselsmedjor visade sig både fungera och driva tekniken framåt. Att kostnaderna plötsligt blev synliga ledde snabbt till en lång rad uppstartsföretag som lanserade verktyg och metoder för att överbrygga klyftorna.

Men det intressanta är att det grundläggande problemet alltid är brist på kommunikation. Man kan diskutera verktyg och metoder hur länge som helst. Utan kommunikation mellan grupperna finns det inget som hjälper.

Det omvända gäller också. Ett projekt kan lyckas alldeles förträffligt bra, trots att specifikationen från början bara är nedkladdad på en servett och dessutom förändras massor av gånger under projektets gång. Metodik och verktyg är bra, men kommunikation är viktigare. Det bästa är förstås om man kan kombinera alltsammans.

Vi är duktiga

Det finns en intressant bieffekt av kommunikationsproblemen och de höga murarna. Det verkar som om vi här uppe i Norden ändå är bättre på att kommunicera än de flesta andra. Framför allt finns det en vana att delegera ansvar neråt och ta tag i problemen på rätt nivå. Det här kan möjligen bli en av våra största konkurrensfördelar i en globaliserad värld. Om utvecklingen mot virtuella företag och samarbete i nätverk fortsätter, och allt tyder på det, blir vettiga företagsstrukurer och sociala strukturer avgörande. Man kan inte kommunicera via en chef som ligger ett par nivåer över den högste som har en aning om vad projektet handlar om. Enkla kommunikationsmissar kan sänka vilka projekt som helst.

En generation försvinner

Och när vi ändå är inne på sociala strukturer. Har ni funderat på vad som kommer att hända när den stora generationen efterkrigsbarn går i pension? "Köttberget", som Per Nuder kallade den.

Jag satt i förra veckan och diskuterade det här med Mentorchefen Wally Rhines och i slutet var vi överens om att effekterna kan bli betydligt större än de flesta nog tror.

Ta till exempel produktutveckling. Hittills har vi haft en ganska jämn takt av pensioneringar och nyanställda. De nyanställda blir alltså "korrumperade" i jämn takt. Men plötsligt får vi in ca 30 procent nyanställda med förhoppningsvis nya idéer. Det innebär rimligen att idéer som normalt sett skulle ha svårt att slå igenom plötsligt får en chans.

Den stora gruppen nya pensionärer kommer naturligtvis också att leda till en efterfrågan på nya prylar. Hittills har vi vant oss vid pensionärer som är ganska avogt inställda till teknik. Nu kommer vi att få en köpstark grupp som förmodligen kan kasta ut hur mycket pengar som helst på teknik som gör livet lättare att leva. Marknaden för "wellness/fitness" bör rimligen explodera och personlig medicinsk övervakning och till och med robotik kan bli verkligt stort. Här talar vi om pensionärer som sätter värde på individuell frihet och har råd att betala för det.

Det kanske är dags att sluta betrakta efterkrigsgruppen som ett demografiskt problem och i stället inse att det är den första verkligt köpstarka och teknikdrivande äldregruppen. Och det är viktigt att komma ihåg att den stora efterkrigsgruppen inte bara finns i vår region. Den finns i hela västvärlden och den utgör en konsumentgrupp som kan bli basen för många nya företag.

Men mer om det i kommande nummer.

Filed under: Ledare